söndagen den 26:e februari 2012

Academy Awards inatt


... och äntligen är Billy Crystal tillbaka som värd för galan! Han är ju veteran vad gäller den biten och är den som lyckats bäst i den rollen. När han gjorde parodi på Titanic m.fl under galan 1998 så trodde jag att jag skulle dö av skratt... se den här: the Oscars opening Jack Nicholson sitter i sedvanligt vis, precis som under detta år, med sina solglasögon... ;)

Tyvärr kan jag inte se den i år eftersom det kommer rubba min sömn rytm för veckan då jag måste hålla mig pigg som ska både plugga till tenta samt gå på föreläsningar... :(

Jag saknar tider då man slapp tänka på om man kunde se galan eller inte. Det har ju liksom varit en lång tradition för mig att se den. Numera får man allt nöja sig med att se den lite senare genom att se inspelningen av galan. Jag har spelat in alla Oscargalor sedan 1997 :P

PS: Avslöja INGENTING för mig gällande galan, för jag kan inte se någonting förrän till nästa helg ändå :'( DS

torsdagen den 23:e februari 2012

Peter Jöback som fantomen!

Peter Jöback och Andrew Lloyd Webber

Jag läste det igår, jag menar, det MÅSTE varit menat att jag skulle läsa det igår...

Jag är ett stort fan av denna underbara artist sedan många år tillbaka. Han är inte bara en underbar artist med vacker röst och fantastisk scennärvaro, han är dessutom en ödmjuk människa. En sån artist som världen behöver fler av. Jag verkligen älskar honom, Peter är en stor förebild för mig och han/hans musik ger mig styrka de dagarna jag har problem psykiskt. Om han bara visste vilken förebild han helt klart är för många människor.

Nu har jag dessvärre varit för upptagen med studier det senaste halvåret och inte lyssnat på Peter Jöback på bra länge. Då jag satte mg ned framför TVn igår kväll visade de dock, med perfekt tajming, TV 3:s "Livet blir bättre" och just det avsnittet som handlar om Peter och hans liv samt saker som tyngt honom. Jag började nästan gråta då jag såg programmet, så lätt som jag har för det...


Fantomer genom åren: Anthony Warlow, Ramin Karimloo, Michael Crawford, Colm Wilkinson, John Owen-Jones och Peter Jöback

När det var slut satte jag mig ned vid datorn för att kolla in hemsidan www.peterjoback.com och se vad artisten har på G. Då var jag nog tvungen att nypa mig själv tror jag: en av mina favoritartister ska medverka som fantomen i min ABSOLUTA favoritmusikal The Phantom of the Opera. Jag menar, man kan ju tycka att det var meningen att jag skulle se programmet igår så att jag kunde komma på tanken och få reda på vad jag fick reda på igår!

Livet ter sig märkligt ibland alltså...


25th anniversary of the Phantom of the Opera, 2011. Samtliga fantomer gör ett special-uppträdande tillsammans med Sarah Brightman till Phantom of the Opera/Music of the Night. Märk en viss Peter längst till höger på bild från och med sångens början...!

onsdagen den 22:e februari 2012

Stressad och fylld av ångest


Det verkar som om de känslorna aldrig försvinner.

Jag tycker snarare att de blivit värre. Studera och komma framåt i livet är ju vad jag vill, men jag känner sådan press på mig att klara allt, vara bäst, få bra betyg, vara ett socialt under, etc, etc...

Jag funderar på att gå till psykolog igen. Vet inte ens om jag nämnt det här i bloggen, men jag kan ju lika gärna. Vad spelar det för roll? Det är varken konstigt och jag har inget att dölja. Jag är en människa, dvs en varelse med problem som alla andra. Kanske med värre ångest än många andra och med mycket oro och tvivel i mig som måste släppas ut. Det är därför jag gick hos psykolog. Inte för att jag är onormal på något sätt.

Jag vill tillbaka till henne nu och prata. Åtminstone kan det vara skönt att ha någons perspektiv och professionella stöd/åsikter om saker som får en att se på saker annorlunda. Jag är så låst själv i min verklighetsbild och hur jag uppfattar saker och ting.

Trodde heller inte jag någonsin skulle återuppleva känslorna av utanförskap igen, men det gör jag nu och då. Kanske helt obefogat - kanske inte, det är ju min upplevelse. Och det skäms jag faktiskt för, det kan ju vara mina s.k hjärnspöken som säger till mig hur andra ser på mig eller hur jag ser på mig. Men känslor kan man faktiskt inte blunda för, jag tror säkert många upplever sådant som jag beskriver i min blogg emellanåt. Bara det att inte alla väljer att dela med sig av känslorna såsom jag gör. Jag är ju en känslomänniska. För min del är bloggen som en slags ventil och jag känner att det mesta kan jag faktiskt skriva om. Men det finns ABSOLUT undantag, jag är inte en öppen bok med mitt liv...

torsdagen den 16:e februari 2012

Audrey Hepburn


Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med Audrey Hepburn som gör att hon utstrålar sådan styrka, men jag antar att det bland annat beror på att hon faktiskt haft ett tufft liv medan hon samtidigt hållit upp en slags fasad för omvärlden - som den perfekta, petita lilla skönhet vi känner på vita duken. Alltid med en stor personlighet som få har svårt att blunda för och som tog världen med storm och skapade nya ideal. Plötsligt fanns hon ju där med sin bland kända skönheter ovanligt smala skepnad och skulle därmed konkurrera bland tidigare skönhetsideal och bombnedslag såsom ex. Marilyn Monroe och Rita Hayworth.

Kalla Audrey vad man vill, faktum är att hon tog världen med storm. Hon var inte bara varmhjärtad och ville bli älskad, hon älskade lika mycket tillbaka - om inte mer. Hon ägnade stor del av sitt liv åt välgörenhet och använde sitt kändisskap till någonting bra. Hon kom ju sedermera att mer eller mindre förakta kändisskapet och dess baksida, vilket även ledde till att Audrey flydde Hollywood och flyttade till Schweiz. Hon visste hur som helst att hennes ansikte utåt för diverse välgörenhets-organisationer skulle generera pengar eftersom hon ju var känd, vilket var ett smart drag kan man ju tycka.
Allt vad som hittills sagts hade om ödet velat annorlunda de facto inte inträffat. Vi hade inte känt till Audrey Hepburn idag. Född under krigets år av en baronessa till mor i Belgien 1929 - men med Brittiskt medborgarskap genom sin far - var barndomen tuff bland annat pga att hon led av undernäring. En detalj har dessutom för många varit okänd idag, nämligen att Audrey låg för döden som spädbarn och lyckades som genom ett mirakel överleva. Man kan ju med det som facit i handen undra om inte världen hade ett stort syfte med Audrey?

Audrey Hepburn kom som femåring att utveckla ett intresse för balett och satsade helhjärtat på det emellanåt. Men krigsåren satte stopp för hennes dröm då hon, tillsammans med många andra, knappt fick mat för dagen eftersom Tyskarna ockuperade Nederländerna och satte stopp för mattillförseln. Hon och andra barn lyckades bland annat tillverka något slags mjöl av tulpaner för att baka kakor för att knappt slippa svälta ihjäl som tonåring - ett öde som många andra inte slapp undan ute på gatorna. Hon fördrev tiden på annat sätt bland annat med att teckna.
Senare flyttade hon till London tillsammans med hennes mor och försökte återigen satsa helhjärtat på baletten. Audrey fick dessvärre beskedet från sin tränare att pga hennes under krigsåren undernärda och gängliga kropp, inte skulle kunna bli prima ballerina. Tur för oss kan man ju å andra sidan tycka...?

För mig är inte bara Audrey Hepburn en stilikon och en slank, vacker skönhet utan dess like. Hon har inspirerat på så många sätt grundat bland annat på det som anförts ovan. Filmerna behöver jag nog inte ens gå in på här, för Audrey är så mycket mer än sina filmer. Hon skulle närmast kunna beskrivas med dessa ord: medmänniska, unik, stark och givetvis en modeikon. Men dessa ord räcker ändå inte till.

R.I.P Audrey Hepburn (4 Maj 1929 – 20 Januari 1993)

Vad tycker ni?

Jag lyssnade på en människa på tåget (vi kan kalla denna X) som diskuterade en bekant (vi kan kalla denna Y) från tonåren i skolan... X berättade att den här "jobbiga" personen Y ansåg sig vara mobbad i skolan medan X menade att så inte var fallet. Då höll jag nästan på att lägga mig i och fråga: "Vet du hur Y:s upplevelse av det hela var i skolan? Kan du överhuvudtaget sätta dig in i Y:s kropp och känna såsom denne kände?"

Hur kan man ens sitta och säga att den personen inte var mobbad? Hur kan folk ens föreställa sig hur en annan upplever saker och ting? Jag menar, du kan ju till exempel säga en sak till mig som du kanske inte menar något illa med men som jag kan ta väldigt illa vid mig av beroende på hur jag upplever det. Kort och gott, det du tycker är OK att säga kanske en annan INTE tycker är OK.

Vad anser ni som läser detta? Skulle vara mycket intressant att höra...

torsdagen den 9:e februari 2012

Ljuv musik i mina öron


Hela dagen har knappast ägnats åt att lyssna på musik, men den enda musiken som förgyllt mina öron när så väl har varit är violinisten David Garrett... aaaah vad han är underbar!

Sambon kommer hem och ställer frågan: "Är du kär i honom eller?". HAHA! Hrm... ♥

lördagen den 4:e februari 2012

Liten update

De senaste veckorna har jag...

* Klarat en omtenta (yay!) från första kursen. Puh, skönt att ha den stenen borta från axlarna...

* Blivit gudmor/fadder. Ja, det är en stor ära eftersom barnets föräldrar är goda vänner till mig och älsklingen och de är sådana fina människor man träffar sällan i livet. Älskar er, vilket jag hoppas ni vet... ♥

* Köpt nytt biosystem. Idag ska jag och älsklingen minsann göra det sista finslipet, nämligen att sätta upp satellit-högtalarnas fästen som jag inhandlat på Hi-Fi klubben I Karlstad nu i veckan. De var dyra men är rejäla och man kan vrida högtalarna som man vill och max vikt som de tar vardera är 15 kg (våra väger 5,5 kg per styck) - utan att fästena i sig ser klumpiga ut. Servicen kan jag nämna var väldigt bra på Hi-Fi klubben dessutom. De var mycket trevliga män som jobbar där och det bjöds på kaffe medan jag gick runt och kikade. Att jag valde den butiken för det första är för att det varit mycket svårt att hitta bra fästen någon annanstans. Ingen av de stora el-kedjorna hade någonting bra att erbjuda. Men den här butiken kan man alltid lita på när man ska ha grejer som håller.

* Påbörjat en ny kurs i offentlig rätt. Den känns betydligt lättare än den förra, men än ska jag inte ropa hej... vi är bara inne på andra veckan.