Amusements of my mind

Tenta imorgon

2012-01-19T12:26:00.003+01:00

Åh, nu är jag riktigt nervös! Jag tänker bara på tentan och hur mycket det är att läsa. Bara alla lagar vi fått markera under denna kurs är sjukt många! Och som distraktion kom vårt nya biosystem med frakten igår lagom innan tentan :P

Jo, vi beställde ny förstärkare plus biosystem över julledigheten. Jag har velat haft ett nytt sedan säkert fem år tillbaka då jag tyvärr köpte nåt billigt skit 2002 när jag började tjäna mina egna pengar på riktigt. Detta är ett av mina stora intressen och jag anser att bra högtalare samt förstärkare är en väsentlig del i en bra filmupplevelse, så detta vill jag inte snåla med (det har jag nu lärt mig). Dessutom har vi sparat ihop pengar till detta. Så de nya högtalarna är mer än välkomna! Jag lovade egentligen mig själv en ny dator efter nyår, men det fick visst vänta... vi satt och diskuterade saken länge jag och älsklingen och jag tänkte att jag nog klarar mig någon månad till eller så utan dator - denna duger ett tag till.

Men nu... tillbaka till tenta-plugg! Adios!

Det går alldeles för många bra serier på TV

2012-01-16T14:59:00.005+01:00

Och jag har fullt upp med skolan, men hinner ändå ta en timmes paus på kvällarna för att se på nåt man gillar. Problemet är bara att när jag var arbetslös för nåt år sen så gick absolut INGENTING bra på TV, bara massa skit som jag brukar kalla det mesta av allt vad reality-showar och dåliga amerikanska komedi-serier heter (ni vet, där de fejkar en publik full i skratt varannan sekund). Nu när jag ska ägna hela min själ till skolan så ska man dessutom komma ihåg när alla bra serier går och vilka som börjar (!). Det började väl med Mad Men typ, innan dess hade jag ett stort uppehåll av mitt s.k serie-liv. Men sedan flöt det på och oj så det flöt... serie efter serie rullade in: brittiska The Hour (rätt likt Mad Men), amerikanska Pan Am (som är en helt ok serie) och så kom dessutom några mycket bra Svenska serier: Anno 1790 som slog mig med häpnad och så förra veckan Hinsehäxan som sändes i två delar och tog över efter den förstnämnda på samma sändningstid.

Anno 1790 - en av de bästa svenska serierna genom tiderna? Kommissarie Dåådh (tredje från vänster) är i alla fall min favorit karaktär och spelas förträffligt av skådespelaren Peter Eggers.

En annan serie som jag gillar starkt är den amerikanska serien Homeland, gud så bra den är! Den sänds varje vecka på Svt 1. Listan med serier görs lång. Jag har även följt en kanonbra serie i fem delar (fjärde visas ikväll) med Kate Winslet i huvudrollen - Mildred Pierce. Avslutningsvis (förhoppningsvis för denna månad!) har en ny fantasy-serie börjat som jag dock ej sett första avsnittet av, men som jag ska försöka se, nämligen Once upon a time.

I dramat Mildred Pierce spelar bland annat Kate Winslet och Guy Pearce.

Nu tror jag att jag fått med alla serier av intresse för min del just nu. Men det kommer säkert att komma fler till min förfäran... ;)
Jag orkar inte skriva här vad varje serie handlar om så vill man veta mer om TV-serierna är det bara att klicka på respektive namn här i inlägget för att komma direkt till IMDB.

Här följer en trailer av serien Homeland:

Maroon 5 på Victoria's Secret Fashion Show 2011

2012-01-11T10:24:00.005+01:00

Älskar den här låten! Den spelades under Victoria's Secret Fashion Show som gick under julledigheten. Det är alltid magiskt att se det med alla vackra kreationer och alla vackra "änglar" :)
Miranda Kerr bar bla en BH som var värd 2,5 miljoner dollar och hennes fästman Orlando Bloom satt i publiken och tittade på. Vi hade även minst två svenska modeller som gick visningen, nämligen Elsa Hosk och Caroline Winberg. Andra kända änglar numera är Alessandra Ambrosio, Adriana Lima, Rosie Huntington-Whiteley (var för övrigt med i Transformers 4), Chanel Iman m.fl.

Hemma igen

2012-01-09T09:37:00.003+01:00

Och det känns både ok och inte ok... jag saknar alltid familjen alldeles för mycket och det känns tungt att behöva skiljas ifrån dom varenda gång. Skolan har, som jag nämnt, inte funkat särskilt bra att jobba med under ledigheten. Lite har jag fått gjort men inte tillräckligt. Av dessa nämnda orsaker följer en blandad kompott av ångestfyllda känslor som blockerar mig totalt. Vilka problem man har... jag tror det skulle göra mig gott - helt ärligt - att få leva lite mer primitivt någonstans i en djungel långt bortom civilisation och betong. Åtminstone kan jag känna en sorts längtan bort från vårt moderna samhälle ibland och dessa känslor är återkommande.

Jag har även de senaste veckorna upplevt en ilande smärta kring axlarna och vid ena skulderbladet någonstans. Rätt vad det är så knakar det dessutom i ena axeln, mycket märkligt. Jag undrar om det beror på min frånvaro på träningen? Nåja, nu blir det till att börja med övningar här hemma igen efter julledigheten.

Snart slut på julledigheten...

2012-01-04T20:38:00.003+01:00

... och tillbaka till den grå vardagen. Något annat är ju trots allt oundvikligt. Man påbörjar jullovet med att pusta ut och försöka njuta ordentligt samt vila sig inför nästkommande termin. Men då man börjat vänja sig vid att vara lite ledig så följer naturligtvis den grava ångesten då slutet av ledigheten börjar närma sig och då man måste skiljas från familjen. Sådana perioder är de värsta på hela året kan jag intyga. Jag mår verkligen piss nu och börjar påminna mig själv om att en tenta kommer snart. Så hur har det gått att plugga under lovet och vara så duktig som jag hade tänkt, för att klara nästa tenta? Nja... jag måste erkänna att familjen har gått före faktiskt. Jag började plugga lite smått idag, vilket kanske är lite för sent...

Men om jag jämför med en tjej i min klass som har familjen på plats i Arvika och inte behöver röra på sig varje år för att umgås med familj, så är förutsättningarna för min del totalt olik hennes. Mina föräldrar bor ju trots allt 55 mil ifrån mig. Sedan har jag möjlighet att som max umgås med dom kanske två veckor per år, vilket kanske får de flesta familjekära att gapa av förvåning. Ja, jag saknar ständigt min familj... så det gör ont i hjärtat på mig.

Så vad skulle ni göra då ni åkt 55 mil för att fira jul med familjen en vecka och då ni senast såg familjen var ett halvår sen? En vecka låter mycket men är inte mycket tid kan jag garantera. Man hinner ingenting egentligen. Dagarna går undan som bara den och man undrar ju hur sjutton man ska hinna med allt som man tänkt sig. Det gör man sällan. Vilken ångest jag har nu, något fruktansvärt... vill inte tillbaka till Arvika just nu. Vill stanna lite till och umgås med familjen, men för att komma ner på jorden igen: det går ju inte! :'(

Men sen så tänker jag på några få människor som får en att må bra hemma i Arvika och några älskade fina vänner uppe i Medelpad och Jämtland... och det är ni, alla mina vänner, som jag älskar att umgås med och som får mig att känna mig lugn och sansad. Ni får mig peppad att klara av vardagen och ni gör att min syn på saker och ting, då vardagen känns som värst, kanske inte blir fullt så optimistisk som jag vill att den ska vara men åtminstone bättre än om jag gräver ned mig själv i min ångest. Jag vill även säga att jag är oerhört tacksam för de små saker som gör mig glad, såsom små meddelanden på FB eller sms eller sådant som för er kanske verkar obetydligt men som för mig ALDRIG går obemärkt förbi. En STOR kram till er!

Skriva om baletten?

2011-12-13T09:19:00.001+01:00

Tji fick ni... haha, nej då. Jag har bara glömt det pga all stress. Men till helgen har jag tid att andas mer, det garanterar jag. KRAM!!

Mycket händer men lite tid att skriva

2011-12-12T22:36:00.002+01:00

Ja, just nu har man MYCKET att göra. Tempot har skruvats upp ytterligare när jag trodde att det inte kunde bli värre. Jag har en omtenta på torsdag från förra kursen och PM-uppgift som ska vara inlämnad samma dag i den nuvarande kursen. Plus att det är redovisning på fredag. Vid sidan om - eller egentligen inte - är det mycket skit som händer i skolan med. Saker man inte orkar med. Saker man trodde folk hade släppt då de nåt vuxen ålder.

Detta är de jobbiga bitarna. Sen försöker jag mer eller mindre göra små försök till att andas, som när jag tar en timmes paus tre gånger i veckan för att se diverse TV-serier.

Annars då? Jag planerar inte särskilt mycket för min egen del, förutom en klippning och färgning som jag ska göra innan nästa veckas slut. Med andra ord ska jag färga håret till helgen - helst alltså - och jag har nu tröttnat på de blekta partierna i mitt hår (jo, allt det lila har försvunnit), så nu ska jag ha brun/svart såsom jag hade för drygt ett år sen.

Ja, där kom en snabb uppdatering från mig och nu ska jag fortsätta plugga... :)

Äntligen en serbisk kokbok (på svenska)

2011-12-01T17:26:00.004+01:00

Jovan Radomir känner nog många igen från TV, rättare sagt SVT. Fick veta av min kära sambo för ett tag sen att han kommer ifrån Balkan/Serbien, vilket jag såhär i efterhand tänker är självklart med tanke på namnet, men som jag tidigare inte alls reflekterat över. (För er som kanske inte vet det har min sambo släkt där nere och har på det sättet rötter i Serbien. Hans mor är född där) Jag har länge tjatat om att maten från balkan borde ha samma status här som ex. det Italienska samt Franska köket har i Sverige. Ni som inte har smakat serbisk mat har inte levt kan jag lova! ;)

Nu när jag kom hem från skolan hade som vanligt "uppslaget" kommit med den övriga posten. Då jag, som jag alltid brukar göra direkt, skulle slänga detta onödiga reklamblad fick jag syn på Jovan Radomir på framsidan samt rubriken "serbiska kåldolmar". Intressant, tänkte jag och fortsatte läsa. Då såg jag att denna man har släppt en serbisk kokbok med namnet "Mitt Balkan"! Gissa om jag är glad nu! :D

Så här säger Jovan själv om boken (hämtat från SvB.se):

"...Mitt Balkan är en värld fylld av dofter, smaker och gästvänliga människor. I nästan varje gathörn känner man de kryddiga dofterna från färsrätter, men här dricks även den balkanska specialiteten rakija (frukt- och bärbrännvin), här helsteks spädgris över öppen eld och här görs färskostar och spröda desserter som är himmelskt goda.

När vi balkaner sätter oss till bords är det sällan konstlade, »designade« rätter vi njuter av. Vi kräver däremot lokalt odlade grödor och nöt eller fläsk från gården. De egna stoppade korvarna är kryddade med salt, svartpeppar, vitlök och paprikapulver. Här är det nämligen inte tradition att experimentera med kryddor, eftersom maten smakar mycket ändå. Även om man i dag även gärna smaksätter med persilja, pepparrot, basilika och dill så utgör salt och peppar fortfarande basen.

För de flesta svenskar är maträtter från Balkan – som c´evapcˇic´i, färsfyllda paprikor, pljeska och ajvar – välbekanta, vilket är fantastiskt roligt. Jag hoppas att min bok kommer att leda till att allt fler upptäcker maten och nya recept..."

Den boken ska jag ju naturligtvis bara HA! Det är så grymt att kunna blanda olika kulturer i hemmet på det här sättet och framförallt när man genom sin sambo har en speciell förankring till det serbiska köket. Nu är jag riktigt tacksam till "uppslaget" som jag aldrig annars lägger märke till.

Allt firande...

2011-11-24T15:31:00.003+01:00

... från folk som klarade tentan eller satte ett VG orkar jag inte med just nu. Missförstå mig inte, jag ÄR verkligen glad för deras skull men önskade att även jag själv kunde kategorisera mig som en av de som fick godkänt åtminstone. Jag kuggade med tre *ävla poäng. Plus att man sitter med hur mycket material och uppgifter som helst som måste göras till denna kurs. Fattar inte hur jag ska hinna plugga till en omtenta den 15/12 och parallellt läsa till nästa tenta och denna kurs?? Igår ville jag dö...

... idag? Nja...jävla ångest.

Kanske, kanske inte?

2011-11-21T23:06:00.002+01:00

Den gångna helgens dröm-som-gick-i-uppfyllelse-händelse har gjort att jag blivit lite smått drömsk och vandrat på fluffiga moln. Nåja, mer drömsk än vad jag annars brukar vara. Min sambo har ju som vana att allt som oftast ta ner mig på jorden emellanåt. Så vad pratar jag om? Jo, vi var ju och såg baletten Svansjön på CCC i Karlstad jag och älsklingen. Mer om det ska jag skriva innan denna veckan är slut och då jag hinner.

Hur som helst så kanske jag får möjlighet att uppfylla mina ballerina-drömmar. Pratade med en vän till mig idag som berättade att en annan tjej i vår ålder hade fått börja träna balett denna höst som nybörjare, i Arvika. Nu hoppas jag på att detta verkligen stämmer, hon ska höra med denna människa så får vi väl se. Vem vet, kanske kan jag börja träna till nästa termin om jag får som jag vill?

Natalie Portman fick inför rollen som Nina i filmen Black Swan träna professionell balett ett år innan filminspelningens start...

Biobesök i fredags

2011-11-21T18:38:00.003+01:00

Som nog de flesta av er vet var jag, älsklingen, Marie och Sandra på biobesök i fredags och såg Breaking Dawn: part 1. Jag tycker att jag fått vänta en evighet till denna premiär från den förra filmen, Eclipse (ett och ett halvt år!), så plötsligt kom denna efterlängtade kväll. Och fort går det när man väl satt sig biofåtöljen. Känslan såhär efteråt var som att man satt och läste boken igen - så bra tycker jag de hade lyckats med filmen. De har verkligen fångat känslorna och färgerna man skapar sig då man läser boken! Allt var i princip på pricken.

Jag tycker filmen var helt suverän, mer behöver inte sägas egentligen. Dessutom (spoilers!) får man väl säga grattis till Edward och Bella som äntligen "kom till skott", hihi. Dock resulterade olyckligtvis nog deras första gång tillsammans i något som inte blev så behagligt för Bella i slutändan: hon blir gravid med ett foster som växer som bara den och som totalt tar kål på henne. Hua, jag led verkligen med henne... och jag som redan är livrädd för att föda, haha.

Giftermålet mellan Edward och Bella slutade i tragik och återuppståndelse...

Nu längtar jag som en tok till nästa och (tyvärr) den sista filmen i Twilight-sagan. Detta har man naturligtvis lite ångest för, som ungefär kan jämföras med den ångesten jag hade då Sagan om Ringen-trilogin nått sitt slut på biograferna. Och på den tiden kan jag lova att jag var besatt av Tolkiens klassiker och denna besatthet kan man säga har projicerats till Twilight-fenomenet. Då är min fråga oundvikligen: vad ska bli nästa grej inom filmvärlden som folk totalt kommer bli besatta av?

Förlåt min frånvaro här

2011-11-16T21:06:00.002+01:00

... men jag har dels mycket att göra, dels så har jag tappat suget att skriva när jag inte har tid att vara riktigt kreativ. Jag ska skriva mer till helgen tänkte jag då det händer trevliga grejer :)

Såg en känd skådespelare igår

2011-11-10T10:02:00.005+01:00

När jag och min kurskamrat skulle ta en kaffe på Espresso House i Karlstad igår, satt vi nog en 25-30 minuter innan det kom in två personer och satte sig. Man tänkte väl inte så mycket på det, förrän jag vid ett senare tillfälle råkade vända blicken åt dessas håll och kände igen kvinnan som satt där med mannen! Det var ju Suzanne Ernrup (julkalendern Pelle Svanslös, filmen Tuppen, etc) som jag sett i ett flertal svenska filmer vars ansikte man knappast glömmer. Kul! Någon av er som vet om hon möjligtvis skall medverka i någon teater eller nåt som går i Karlstad just nu, med tanke på vistelsen här?

Hemma idag

2011-11-10T09:44:00.005+01:00

Jag orkar inte åka till skolan idag. Dels har jag ingen lust psykiskt, men framför allt måste jag hinna ikapp med läsningen. Dessutom är föreläsningarna frivilliga. Så jag ägnar en hel dag åt läsning hemma istället. Vi skulle ha läst sju kapitel totalt från måndag till idag, totalt runt 200 sidor (!). Jag har hunnit läsa 30 eftersom min svärmor varit här och jag valt att vara social med henne tills hon åkte hem igår.

Imorgon (fredag) ska jag och älsklingen till Sunne och bo på hotell en natt, eftersom vi fick en gratis hotell-vistelse för att vi gjorde service på bilen för över ett halvår sen. Så därför blev det just Sunne, vi kom helt enkelt inte på något annat då vi kände att det är dags att utnyttja den fina gåvan innan tiden rinner ut. Hur som helst så vill jag ju helst undvika att behöva läsa på hotellet och så, så därför ska jag speeda min läsning idag. Den som sade att juridik är en tung utbildning var inte helt ute och cyklade...!

Tack och hej!

Kurslitteraturen för vår nuvarande kurs. (Ja, du läste kurs som i kursen!)

PMS eller depression?

2011-11-09T20:08:00.014+01:00

Jag vet inte vad det är för något... det enda jag märker är att jag blir på uselt humör och kan börja gråta för minsta lilla. Idag var jag så nedstämd och ångestfylld att jag tänkte skita i att åka in till skolan. En förklaring kan ju vara att jag ska ha mens om några dagar. Men samtidigt så vet jag att jag till och från de senaste snart tio åren varit depressiv och bara velat gömma mig. Jag kan inte fatta att osäkerheten fortfarande kryper sig tätt intill en. Den sociala biten i ens liv samt prestationsångesten är två huvudsakliga ting som oftast skapar stor ångest hos mig. Framförallt just nu, om det nu är pga PMS eller depression? PMS vet jag att jag aldrig lidit av förut, men någonting har de senaste månaderna märkts av strax innan mens.

Men samtidigt, det som jag upplever just nu är nedstämdhet pga sådant som ALLTID funnits hos mig, dvs de ovan nämnda huvudproblemen i mitt liv. Den sociala biten handlar om att jag känner mig osäker inför nytt folk och blir obekväm i en situation bland nya människor, eftersom jag sedan jag blev retad under tonåren är rädd för utanförskap - jag hatade känslan av att vara utfryst! Det borde existera en eller flera paragrafer där konsekvenserna för mobbare blir ett straff i mildare eller strängare beskaffenhet, anpassat efter omständigheterna naturligtvis. I DL (Diskrimineringslagen) regleras ju i och för sig att alla, oavsett kön, etnisk tillhörighet, sexuell läggning m.m., skall behandlas likvärdigt. Men det hindrar dock fortfarande inte unga från att mobba varandra pga att någon är annorlunda, så därför är ett slags "straff" eller tillrättavisande det enda som borde ha effekt. Och innan någon ens tänker tanken så är jag totalt EMOT allt vad heter aga! Hur sjutton kom jag in på allt detta egentligen? Duh...

Jag fixar fortfarande inte att vara helt trygg i mig själv då jag befinner mig i en s.k "utsatt situation" bland nya människor. Endast få människor i mitt liv får mig att känna mig komplett och att jag kan vara mig själv. Familjemedlemmar och vänner som står mig nära får mig naturligtvis att känna trygghet och "lyfter" mig så att säga - de är kort och gott mina klippor. Skolan får mig just nu att känna mig aningen frustrerad. Det känns som om man måste komma med ett påklistrat leende hela dagarna får att dölja sin tillfälliga (?) nedstämdhet. Och det känns som om man måste ha världens bästa skämt och vara rapp i tungan för att bli bundis med någon. Jag är inte där på långa vägar. Har aldrig varit varken rapp i tungan eller bra på att skämta - vilket under tonåren var en dålig egenskap om man skulle bli populär, det minns väl de flesta av er? Jag är inte ett verbalt under utan snarare dock ett skriftligt under menar somliga. Det är en egenskap jag desto mer uppskattar tack vare den ena egenskapens frånvaro.

Äsch, detta slutade mest i tomt pladder och förmodligen förstår ingen, eller vill inte förstå vad jag pratar om... :P

Over and out!

Tentaplugg

2011-11-01T08:54:00.006+01:00

Jag är oerhört segstartad vad gäller att plugga inför tenta såhär på morgonen. På fredag är tentamen och det är så oerhört mycket att läsa att man inte vet var man ska börja. Och nu när det börjar rulla på så är man ändå orolig att man ska missa något. Eller att man ska lära sig fel saker eller till och med glömma vad man lärt sig...

Jag kommer vara frånvarande de kommande tre dygnen efter detta. Efter tentan på fredag kommer jag förhoppningsvis känna både lättnad och lycka. Eller så blir det helt tvärtom...

Hoppas förresten den där dåren som störde friden igår inte kommer tillbaka och blåser löv här utanför vårt köksfönster idag. Igår kunde jag inte koncentrera mig pga honom...

Jag måste drömma

2011-10-30T10:56:00.005+01:00

Det känns som att det äntligen är min tur att gotta sig i TV-serier nu alltså. Listan kan göras lång på sådant som faller mig i smaken just nu: Mad Men, Vampire Diaries, Pan Am, etc. Men det slutar inte där! Precis när vi börjar närma oss slutet på Sopranos sjätte säsong jag och älsklingen så kommer en ny TV-serie i sann mafioso-anda. Boardwalk Empire heter den från HBO och det är ingen mindre än stjärnregissören Martin Scorsese som ligger bakom den nya succén som redan blivit belönad med diverse priser. Medan andra säsongen sänds i USA så börjar den första här i Sverige, eller rättare sagt började igår. Jag missade Boardwalk Empire igår men kommer garanterat se den med älsklingen ikväll på Svtplay.

Steve Buscemi is back in business!

Jag pratade med min andra hälft för ett halvår sen ungefär om att de borde göra någon ny gangster-serie i stil med Sopranos, Mafia 2 och L.A Noire (de två sistnämnda är som jag tidigare nämnt spel). Vad händer? Jo, min önskan blir uppfylld! Jag känner mig på långa vägar inte tillfredsställd vad gäller mafioso/noire-genren på vita duken, haha. Men det känns ändå som att alla mina TV-serie-drömmar är uppfyllda snart. Det enda som skulle fattas är en Serie/film av spelet Red Dead Redemption. Just nu känns det inte omöjligt...

Serien utspelar sig under 20-talet, då både spritsmuggling och Al Capone var högaktuella...

Jag vill uppfylla min dröm!

2011-10-29T13:06:00.002+02:00

Sedan jag var liten har jag drömt om att få dansa balett, men det har tyvärr hittills bara blivit en dröm. Tankarna om att bli professionell har jag släppt sedan början av tonåren, utan snarare har jag en idé om att använda balett som en träning sedan jag läste om de fysiska fördelarna om balett i en fitness-tidning. Då tänkte jag ju att det inte är för sent alls!

Nackdelen är att de aldrig startar upp en nybörjargrupp här i Arvika. Jag har mailat dom tre år i rad nu, utan någon tur. Även Karlstad balett-skola har jag mailat, men de har jag inte fått svar av trots att jag hörde av mig i början på detta år. Det känns som att man inte vill ta in vuxna här. I Stockholm och de större städerna skulle det nog inte vara några problem, men här är det nog inte så många som vill börja balett i vuxen ålder.

Jag har bestämt mig för att en dag kunna uppfylla min dröm, det ska jag bara göra. Förutom att balett är vackert att titta på så gör det otroligt mycket för fysiken. Den graciösa hållningen och hela den traditionella aspekten kring balett är någonting som jag finner otroligt vackert och intressant.

Nu har jag färgat mitt hår

2011-10-27T16:49:00.002+02:00

Och visst blev det bra! Men inte riktigt så lila som jag ville ha det, utan snarare en mörk färg som nästan går mot svart med lila skiftningar i. Jag gjorde gjorde ju ljusare partier av själva håret i mitten igår som jag blekte, och där har det blivit något ljusare lila. Men det känns bra att veta att man kan leka frisör utan att förstöra håret och utan att behöva betala dyrt. Så nästa gång jag gör detta så ska jag våga mig på att bleka upp håret ytterligare innan...

Vem vet, kanske kommer mina egna experiment hemma göra mig till en åtminstone godtycklig amatör-frisör ?? Hihi...

KRAM på er!!

Har beställt film

2011-10-27T12:36:00.003+02:00

Såhär inför den kommande filmen i Twilight-serien, närmare bestämt Breaking Dawn, så har jag nu gjort det jag borde ha gjort för länge sen. Jag har nu beställt den tredje filmen, Eclipse, på blu-ray och den väntas väl komma antagligen i början på nästa vecka. Jag har ju bara sett den en gång och det var på bio förra året, så nu blir det till att se den hemma innan biobesöket i november. :)

Nu ska jag vara min egen frisör

2011-10-25T16:17:00.008+02:00

Detta är färgen jag ska doppa huvudet i... dock vet jag med säkerhet att hela håret knappast kommer bli så här lila, utan mest effekter av den här färgen kommer finnas lite här och var.

Det kostar ju tyvärr att gå till frisören och jag är inte särskilt sugen att lägga pengar på det nu, och framförallt inte när min favvo-frisör slutade. Det jag hade tänkt göra är att slinga underhåret ÄNNU ljusare, varför kommer jag till snart. Sedan måste utväxten färgas med en lika brun nyans som jag har i håret just nu. Jag ska nämligen färga håret i färgen mystic violet från Schwarzkopf, en grymt snygg färg! Effekterna det (förhoppningsvis) kommer bli av att jag ljusat upp underhåret är ju att det lila kommer fram mer, medan mitt överhår fortfarande blir mörkt lila. Utväxten måste man i ett sådant här fall färga innan med brunt, annars kommer den bli ljusare lila... ni förstår nog vad jag menar.

Någon dag denna vecka ska jag göra det, kanske imorgon. Jag sparar minst en tusenlapp på att göra det själv, såvida jag slipper rätta till något hos en frisör efteråt...

Har de inget bättre för sig?

2011-10-23T11:45:00.007+02:00

Gubben i lådan tittar ut så fort han vill spå en framtida domedag... bild lånad från svt.se.

Den amerikanske pastorn Harold Camping har i år förutsett två domedagar: när den ena, som skulle orsakat världens undergång den 21 maj i år, inte slog igenom så förutsåg han en ny dag. Den här gången skulle världen gå under den 21 oktober. Med andra ord i fredags. Såvida världens undergång inte innebär att den tassar obemärkt förbi en, så kan man ju undra om gubben - och andra som ägnar sin tid åt sådant - har för lite att göra? Varför ska man ägna sin tid åt att förutse när världen går under? Och när den väl gör det, är det inte bättre att det händer utan vår vetskap om det i förväg eftersom vi ändå inte kan påverka vår utgång om en sådan händelse skulle inträffa?

Följande meningar är hämtade direkt från artikeln hos svt.se rörande nämnd händelse:

"...Nytt datum för jordens undergång är den 21 oktober, det vill säga nu på fredag. Enligt den 90-årige predikanten inleds då apokalypsen då de troende lyfts upp till himlen medan helvetet släpps lös på jorden.

Den 21 maj var enligt Camping endast domedagen då de rättfärdiga valdes ut. "Vi kan vara säkra på att hela världen kommer att upphöra den 21 oktober 2011", säger Camping uppger brittiska Daily Mail.

Harold Camping har de senaste sju åren spenderat uppemot 100 miljoner dollar på att försöka förutspå världens undergång...."

Kunde gubben inte ha ägnat sin förmögenhet åt välgörenhet istället ??

Titta på det här!

2011-10-20T15:02:00.001+02:00

De här söta degusen leker med servetter ungefär som en hund leker med en pinne:

Förtjusande Ladurée

2011-10-19T11:31:00.008+02:00

Länge har jag drömt om att få gå in på Ladurée i Paris och ta en fika utöver det vanliga. Om man som jag gillar lite lyx, pasteller, guldbrodyrer och slingriga barock-mönster, gammaldags stil á la Marie Antoinette blandat med influenser från typ 50-talet så är detta the place to be!

Jag gissar att det må vara dyrt att ta en fika där, men frågan är om det inte är värt det eftersom vi i Sverige kan lägga flera hundralappar per månad bara på en fika ute. Förutom de välkända söta Macarons som man antingen kan köpa med sig eller fika på plats, så säljer de grymt vackra boxar av de finaste mönster och pastell-kulörer, paraplyer, doftljus, present-set, champagne, m.m.

Vi missade totalt Ladurée då vi var i Paris 2006 jag och älsklingen, men jag hoppas på en återresa en vacker dag. Och då ska jag mer eller mindre länsa butiken, haha. Nej, men om inte annnat så ska jag länsa min plånbok. För grejerna är inte särskilt billiga där. Jag såg ex. runda och fyrkantiga boxar av kartong med lock i tre olika storlekar och den minsta - som inte var särskilt stor - kostade då 25 euro (!). Tyvärr hittade jag ingen bild på dessa underbara lådor, utan planen är väl en dag att ha köpt med en tre stycken från Ladurée av olika storlekar.

Bara förpackningarna som dessa macarons kommer i är vackra. Jag har min rosa söta lilla förpackning från Ladurée kvar, som älsklingens syster köpte till mig fylld med macarons då hon var utomlands ♥

Mad Men

2011-10-19T10:08:00.003+02:00

Förutom att serien bitvis har vassa repliker samt bitvis är humoristisk, så är det hela en drama-serie. Någon på youtube (all ära till honom/henne!) gjorde en snygg video som visar hur Betty Draper i serien ständigt bär på ångest. Till det positiva hör naturligtvis det snygga sceneriet och Bettys makalösa klänningar...

Jag behöver knappast nämna att jag längtar tills jag lagt vantarna på säsong 3 och 4, vilka jag inte sett än. Därav min plötsliga Mad Men-abstinens.

Helgen avslutas med...

2011-10-16T21:39:00.004+02:00

... premiären av TV3's nya amerikanska serie 'Pan Am', som utspelar sig under 60-talet då flygvärdinnans status hos det nämnda amerikanska flygbolaget var högt ansett. Dock kom förutom statusen en rad andra krav på köpet...

Bilden, t.h ----->>> Christina Ricci (Sleepy Hollow, m.m.) har en roll i serien.

Fullt upp idag

2011-10-15T10:29:00.002+02:00

Redan nu, dvs halv elva, måste jag sätta igång och skriva på den näst sista PM-uppgiften till skolan. Den är av mer filosofisk karaktär och ganska jobbig då man måste skriva ned ens egna tankar och diskussioner, och alltså inte bara ren fakta som vi gjorde i de övriga uppgifterna. Filosofi ligger faktiskt i mitt intresse, men denna uppgift har varit seeeeeg!

Inte nog med det. Jag tvättar parallellt med PM-skrivandet så det blir en himla massa spring och passande. Sen ska jag städa ordentligt när jag är färdig för dagen (förhoppningsvis om några timmar), efter det blir det matlagning samt bakning (scones)

Sen så hoppas jag på en lite lugnare kväll. Kanske fortsätter vi vårt byggande av bilar. Jag med min Mini Cooper och älsklingen med sin bil. Efter det kanske vi klämmer av 1-2 avsnitt av Sopranos, eller eventuellt en film. Vet ni förresten vad jag gjort? Jag beställde häromdagen de två första säsongerna av Mad Men, och så fort vi är klara med Sopranos så ska vi börja se på det istället. Jag har ju redan sett de två första, men inte älsklingen. Jag kan lugnt se om de två för hans skull för så bra är serien.

Au revoir!

Detta får mig bara att le!

2011-10-14T09:03:00.004+02:00

Min reaktion då jag såg detta var "Aaaaaw, vad gulligt!!"
När får man chansen att gosa med ett lejon liksom? Jag vill också ju! :D

Mannen i klippet längst ned får mig att skratta och le på samma gång - vilken tok! Men åh, vilket underbart liv han å ena sidan måste ha. *an, vad jag är avundsjuk. Inte så lite heller!

Idag peppade jag mig själv

2011-10-12T21:22:00.005+02:00

... med tankar på varför jag går min utbildning. Jag har ibland tappat motivationen, tyvärr, men det är nog kanske inget ovanligt då folk läser i överlag. Men jag kände idag att jag faktiskt vill plugga och att jag går mot ett mål: att skaffa mig ett bra och fast jobb, samt att utveckla och pusha mig själv framåt hela tiden. Jag kommer kämpa mot mitt inre hjärnspöke som säger att jag inte vågar gå över min komfortzon. Jag kommer alltså att utsätta mig själv för jobbiga situationer, för jag tror att på det sättet utvecklar man sin förmåga att klättra inte bara i karriärstegen, utan även på det privata planet. Tyvärr går det inte att vara bekväm jämt här i livet, såvida man inte vill stanna på ett och samma "ställe" så att säga, vilket absolut inte är fel det heller. Jag har ju av erfarenhet märkt vad en vana och viss bekvämlighet gör med en, dvs man stannar i komfortzonen och tar sig inte vidare helt enkelt. Jag anser att alldeles för dyrbar tid har spenderats - för min del - på att vara rädd för sådant som känns obehagligt men samtidigt spännande, istället för att våga ta steget utför stupet så att säga. Jag har varit alldeles för bekväm och det har kostat både det ena och det andra. Det här med barn får exempelvis vänta några år till.

Jag vill och jag vågar!!

Äntligen får man andas lite

2011-10-11T17:02:00.009+02:00

Jag har märkt sedan jag började studera att jag måste strukturera upp dagen och fylla alla minuter som går med saker som "måste" göras. Till detta hör i första hand plugget naturligtvis, men även sysslor som att laga mat, städa, tvätta, etc. Tid till mig själv har jag knappt haft och dessvärre än mindre tid för att umgås med folk. Ibland har jag känt mig frustrerad över att saker inte varit lika enkelt som i våras, då jag slutade komvux och kunde sköta hemmet i egen takt och dra ut på tiden om jag så ville. Till och med klämma in lite egen tid för annat med utan problem. Numera hinner jag inte med sådant. Jag hinner ju inte ens gå på träningen längre! Vi sitter med PM-uppgifter som ska vara färdig och när man tycker att man borde kunna andas ut, så ska nästa uppgift påbörjas. Och till detta tillkommer läsning av sju olika böcker för denna kurs.

Men nu idag då jag kom hem tidigt - rättare sagt halv tolv - efter seminariet i skolan, så kände jag för första gången på länge att jag faktiskt hinner med lite annat. Jag städade, strök tvätt, diskade och dammsög för fulla muggar. När jag var färdig med det så ägnade jag lite tid framför TV:n med en kopp kaffe och hemmagjord pirog. Rättare sagt pirog som min sambos mor har gjort. Vi var ju på dop i helgen nere i Småland och bodde med andra ord hos henne naturligtvis.

Vi får alltid en himla massa mat och annat gott som hon har gjort med oss hem, bara för att det ska underlätta för älsklingen och mig åtminstone ett tag. Det tycker jag är väldigt fint och jag uppskattar det otroligt mycket. Sedan är den Serbiska maten - helt ärligt - bland det bästa jag någonsin ätit! Lite måste man få skryta å min svärmors vägnar, för hon lagar sjukt god mat. Den Serbiska kokkonsten borde vara mer bekant för svenskar, precis som ex. den Italienska maten är, med tanke på hur bra mat det är. Alla borde prova serbisk mat minst en gång i sitt liv!

Massa kramar till min söta lilla svärmor som jag älskar väldigt mycket! ♥♥

Paprika är en typisk ingrediens i serbisk mat och i länder runt om för övrigt. Det är inte för inte de kallar Balkan för paprika-bältet...

Nu far vi på dop!

2011-10-07T12:51:00.000+02:00

Ha en riktigt trevlig helg allihopa! ♥♥

Bättre idag än igår

2011-10-05T18:56:00.003+02:00

Men det kommer och går i tankarna den där jobbiga händelsen. Bara på grund av den där skiten så går man och funderar ännu mer på vilket intryck man gör på folk. Det förstör verkligen för en sådan som mig som sedan tonåren varit en osäker tjej och som är så otroligt självanalytisk. Det har med åren naturligtvis blivit bättre och jag har blivit starkare mentalt, men det där igår river upp såren på nytt. Jaja, jag ska inte älta detta något mer utan istället lämna det hela.

Jag var så sömnig idag så jag hade kunnat skratta åt vad som helst känns det som. Jag somnade halv två igår natt eftersom jag var tvungen att sitta med ett arbete till skolan. Men det gick oväntat bra att jobba så sent faktiskt. Jag var dock trött idag som sagt...

Ikväll ska jag korrektur-läsa grupparbetet och sen bara ta det lugnt och vara. Känner mig ganska slut mentalt så lite lugn borde jag få ändå få ha...

Jag rannsakar mig själv just nu

2011-10-04T16:17:00.011+02:00

Det hände ingen rolig grej idag när jag var på väg till skolan. Väl i Karlstad fick jag syn på en trevlig person. Jag hälsade på denne och sedan fråga en grej som "ska du dit" typ (dit jag trodde denne var på väg, men jag var tvungen att fråga eftersom jag tyckte denne tog en konstig omväg). Jag var bara nyfiken och ville dessutom göra människan sällskap. Jag fick ett snäsigt svar tillbaka och sedan vände sig X ryggen om och gick.

Detta gjorde mig så ledsen eftersom jag inte fattade någonting av vad som just hade hänt. Vad hade jag gjort den här människan? Jag tycker dessutom X är väldigt trevlig och blev minst sagt chockad av händelsen. På bussen in fattade jag fortfarande ingenting, och jag satt med solglasögonen på eftersom jag helst inte visar att jag är ledsen så öppet i en trång studentbuss. Tårarna började nästan rinna på mig men jag knep igen. Jag är en sån som tar åt mig lätt av saker eftersom jag själv är en sån som hatar konflikter och att vara ovän med folk.

Nu är jag knappast mindre ledsen och försöker rannsaka mig själv och fundera på vad jag gjort? Allt går igenom mitt huvud just nu och jag kan verkligen inte komma på någonting jag skulle ha gjort. Jag borde konfronterat X och fråga, men jag var för chockad just då och fick inte ett ord ur munnen. Nu är jag bortplockad hos dennes kontakt-lista på ett ställe. Det är inte särskilt vuxet från dennes sida att inte ens ge en förklaring till det hela, varför inte ett meddelande? Jag förstår ju ingenting! Det är som på högstadiet känns det som. Jag skulle gärna be om ursäkt ggr tusen om jag verkligen hade gjort något, för varför skulle jag vilja göra någon något illa?? Det känns som att ett konstigt och fruktansvärt missförstånd har skett någonstans, eller så hade X en dålig dag.

Vad ska jag göra? Det enda jag gör just nu är att skylla på mig själv och tro att det är mitt fel, för det är så jag fungerar. Jag var tvungen att få ur mig detta och vill med hänsyn till denna människa varken skriva ner namn eller annat avslöjande om denne. Jag vet liksom inte hur jag ska få ventilera mig just nu, det känns för jävligt bara :'(

Jag mår så dåligt nu så jag har stor lust att bara försvinna från den här planeten...

Ensam hemma

2011-10-03T10:08:00.007+02:00

Denna helg har varit rolig om man bortser från gårdagen då jag var ganska sliten. Men jag gick på marten (en årlig marknad) i lördags i Arvika för första gången sedan 2007! Jag har ju alltid lyckats vara bortrest då av nån konstig anledning. Vi köpte väl egentligen inget särskilt, det blir ju samma sak varje gång: kokos-bollar, munkar, baconchips, osv. Med andra ord, mest sådant man äter, haha! Fast visserligen fick jag med mig en drömfångare hem samt några riktigt söta muffins-former. Men annars inget mer. Det är nog så trevligt att bara gå runt och kika tycker jag.

På marknaden köpte vi former från 'bakformskungen', dock i två andra färgkombinationer än denna.

Igår åkte älsklingen ner till Göteborg då han ska gå en kurs denna vecka där inom jobbet. Jag kan tycka att det är skönt att vara ensam hemma en kväll och det tyckte jag igår faktiskt då jag bara kunde ta hand om mig själv lite. Men efter några timmar framför TV:n så började man verkligen sakna sin andra hälft. Det är nog vanorna som är så inrutade i ens liv. Men sen är vi som själsfränder och funkar så otroligt bra ihop, och han är den som känner mig utan och innan. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan min sötnos. ♥ På fredag ses vi igen dock, eftersom jag ska ner och hämta honom med bilen och vi tillsammans ska åka till Nybro. Det blir nämligen dop på lördag hos en vän till älsklingen som fick barn i somras. :)

Idag ska jag passa på att plugga hela dagen. Imorgon ska jag till skolan igen och träffa min grupp för det andra grupparbetet som inleddes förra veckan...

Mer av David Garrett - live (2009-2011?)

2011-10-02T18:26:00.007+02:00

Jag har nog lyssnat på honom hela helgen, haha. Hittade lite klipp från youtube för den som är intresserad av att se denna fantastiska violinist 'in action'. Den första videon är en låt som de flesta Jack Sparrow-fans känner igen, nämligen temat från filmen Pirates of the Caribbean. Den andra videon är Vivaldis klassiker de fyra årstiderna och den tredje är en blandning mellan nämnd klassiker från Vivaldi och U2's Vertigo. Hur coolt som helst!

Begåvade violinisten David Garrett

2011-09-30T19:50:00.005+02:00

Jag såg honom för första gången då prinsessan Victoria fyllde år, i år alltså. Jag minns att jag fick sådan gåshud då han med sin äckligt dyra Stradivarius blandade rock och klassisk musik på ett väldans skönt sätt. Apropå hans Stradivarius så ska den tydligen vara från 1700-talet och kostade honom mer än miljonen i alla fall.

Han såg lite smårockig ut med sitt långa uppsatta hår med en bandana kring huvudet i sann Jack Sparrow - maner. Och mc-bootsen. Haha, när han klampade in på scenen med en fiol i handen tänkte man mest "skön stil, men vi har väl hört symfoni-rock förr?". Så när han satte igång och spelade... jisses säger jag.

Förutom att snubben är *ävligt bra och har stor karisma på scenen, så har han erhållit rekord som den snabbaste violinisten i världen. Det mättes då han spelade den erkänt svåra flight of the bumble bee på 1 minut och 6.56 sekunder. Det kanske inte säger varken er eller mig så mycket, men lyssna på detta klipp där han slog rekordet så får ni höra vilken utmaning den verkligen är:
(själva utmaningen börjar då klippet gått ca 5 minuter)

Jag har verkligen börjat gilla att lyssna på den här killen och jag och älsklingen funderar på att kanske se en konsert med honom snart.

När jag ser tillbaka på det jag skrivit här...

2011-09-30T08:38:00.005+02:00

... så får man en riktig aha-upplevelse. Och så får man ett annat perspektiv på vad man ex. just då upplevde som en jobbig tid i ens liv, eller små stunder av lycka som man uppskattar såhär i efterhand. Det förstnämnda tänker man på idag som att det var tungt då men om det hände igen så skulle jag vara starkare. Och jag tog mig ju igenom det! Jag tror det är nyttigt att skriva av sig. Och framförallt så ger det så mycket när man bär på frustration.

Jag har förmågan att uttrycka mig (nästan) hur som helst här i min blogg. Och det är enbart för min egen skull eftersom jag får ur mig mycket skit som jag bär på då. Men för det mesta får jag uttrycka mycket positivt. Vissa saker håller jag naturligtvis för mig själv, alltför privata grejer vill jag inte dela med mig av. Jag delade förr med mig av min blogg-länk på facebook. Jag slutade med det eftersom jag helt enkelt inte vill basunera ut alla mina tankar här för folk där genom att frivilligt dela ut min länk. Det är däremot en sak om de hittar den själva ute på nätet, eftersom jag då kan tycka att man får "skylla sig själv" om man läser detta, haha. Ni förstår nog var jag vill komma.

Jag tror inte ens folk hemma i Norrland läser min blogg eftersom jag helt enkelt hållit tyst om det. De enda som nog vet om den är mina föräldrar och någon vän typ och så Ann såklart. Jag skulle nog ha hört från folk annars. Men frågar någon om det så är det självklart att jag delar med mig av den, eftersom ingenting är hemligt här. :P

Kärlek till er som orkar läsa min blogg! ♥

Hur film har påverkat mig

2011-09-24T09:47:00.013+02:00

I och med gårdagens avsnitt av Skavlan så har jag reflekterat mycket över samtida händelser i mitt liv samt hur film har präglat mig, då Kevin Costner med flera gjorde respektive filmer under 90-talet. Helgerna med familjen var speciella för mig och min syster och pappa var den som introducerade oss i filmvärlden. Vi satt som bänkade medan pappa gjorde att vi fick upp ögonen för olika genrer - därav mitt stora filmintresse samt min breda filmsmak idag.

Det som etsade sig fast i mitt hjärta tidigt var framförallt några filmer som för alltid kommer att få mig att minnas min barndom: Dansar med Vargar (1990), Amadeus (1984) samt Skriet från Vildmarken (versionen med Charlton Heston från 1972). Det får mig helt enkelt att minnas min barndom och underbara uppväxt hemma hos föräldrarna. Men det får mig även väldigt sentimental, och periodvis är saknaden stor av det som tidigare funnits i mitt liv. Jag är säker på att fler känner som jag, men många skulle kanske inte säga det högt (?). Att sakna det som varit kanske är att älta för mycket, men samtidigt anser jag att det får det mig att hålla fast vid minnet och uppskatta det jag upplevt.

Mina föräldrar betyder oerhört mycket för mig och jag har ett starkt band till dom. Bara för att jag är vuxen betyder det inte att barnet i mig försvunnit gentemot mina föräldrar. De kommer ju alltid förbli mamma och pappa i mina ögon. Jag sitter inte och blir matad samt torkad i rumpan, men ni förstår nog vad jag menar. Jag kan vara minst lika löjlig och kramgo och kelsjuk som när jag var liten tjej. Jag menar, min personlighet har knappast förändrats i grund och botten så varför ska jag ta bort sådant som är en del av mig? Vissa tycker att man ska bete sig vuxet när man är vuxen. Men vad är egentligen vuxet? Barnet i oss finns genom hela livet och det är den egenskapen som får oss kanske att släppa loss lite mer.

Tillbaka till det här med film. Relationen till Dansar med Vargar är stark för mig. Det kanske inte är ömsesidigt, men från min sida är känslorna starka, haha. Med känslor menar jag i detta fall knappast sådana känslor jag har för exempelvis min sambo. Nej, det hoppas jag ni förstår. Men den väcker minnen som ni nog redan förstått och jag förknippar den alltså med sådant som hände i mitt liv runt den tiden. Vi hade exempelvis våra två första schäferhundar runt den perioden då med, och dessa två sötnosar låg alltid runt våra fötter när vi satt samlade framför TV:n tillsammans. Pappa hade på den tiden köpt en grymt bra TV med tillhörande bioljud minns jag (stereo) och jag och min syster satt oftast på var sin sida om honom eftersom vi inte kunde samsas annars om vem som skulle få klänga på pappa då mamma inte gjorde oss sällskap i soffan. Särskilt jag var nog lite pappa-sjuk. Sedan hade vi enligt tradition vår bruna genomskinliga chipsskål som tyvärr gick sönder vid ett senare tillfälle (oftast fylld med smaken sourcream & onion) samt en godispåse som stod framför oss. Kanske ibland Coca Cola med. Känslan när pappa satte på filmen var enorm, framförallt när man redan hade sett Dansar med Vargar en gång. Det var spänning och förväntan och samtidigt fanns känslorna av trygghet med familjen blandat med hög mysfaktor. Det mäktiga introt i filmen och musiken gjorde sig bra i dessa högtalare. Och som jag minns att jag suktade efter vargen i filmen och tyckte att den var sååå fin! Jag ville ju precis som Kevin Costner också leva i vildmarken, vara vän med indianer och ha en varg nära. Pappa gjorde att mitt intresse för både djur och Amerikas indianer väcktes tidigt och att man ska respektera allt som lever, inte bara folk som ser ut som dig och mig. Att behandla alla och allt lika genom att utgå från hur du själv vill bli behandlad har nog varit en viktig grundsten under vår uppfostran hos våra föräldrar.

En scen ur Dansar med Vargar

Det var för övrigt även min far som introducerade mig i klassisk musik. Då familjen även satt otaliga gånger och såg filmen Amadeus blev jag djupt fascinerad. Det gick till på samma sätt som alla andra filmer vi såg: det var sällskap av hundar, chips, godis samt nedsläckt och med tända ljus ibland. Pappa drog på med volymen precis som i Dansar med Vargar, för att den mäktiga musiken skulle få göra sitt. Det jag kom att minnas tydligast från sista gången jag såg filmen under början av 90-talet som liten tjej, fram till jag såg filmen nästa gång som vuxen under 2000-talet, var nog Mozarts frenetiska skratt samt den mäktiga musiken. Att då få återuppleva det igen var fantastiskt och genast drogs jag tillbaka 12 år i tiden och satt där i soffan med våra första hundar, samt familjen och den tjocka TV:n. Idag lyssnar jag på all möjlig klassisk musik.

Filmen Amadeus - Mozarts skratt var minst sagt speciell tyckte man som liten tjej framförallt, men även idag.

Skriet från Vildmarken är en annan film som påverkat mig starkt och som lärt mig en del som liten tjej: att hjälpa ett djur som blir illa behandlad och ge den kärlek precis som den förtjänar lika mycket som oss tvåbenta, och att kärleken från ett djur kommer inte om du inte förtjänar det. Men då Charlton Hestons rollfigur under filmen räddar hunden Buck från dennes missöden så får han villkorslös kärlek eftersom han respekterar och ger hunden den kärlek den förtjänar. Den här filmen har jag nog gråtit till ett antal gånger, precis lika mycket som jag gråtit till de två förstnämnda filmerna.

Skriet från Vildmarken - en schäfer spelade hunden Buck i filmen och det gjorde nog att man förknippade honom med våra egna hundar, vilket troligtvis påverkade än mer ens känslor under filmen. Tyvärr är denna film omöjlig att få tag på och jag har därför inte kunnat se den sedan jag kanske var tio år gammal.

Pappa har genom dessa filmerna och utanför naturligtvis, fört sitt budskap vidare till mig och jag har tagit det till mitt hjärta. Sedan ska det naturligtvis påpekas att vi knappast suttit och sett filmerna om och om igen om de vore dåliga. Nej, dessa filmer är enligt mig av högsta klass och det görs sällan sådana här filmer längre, tyvärr.

Det finns ett x antal filmer som naturligtvis även påverkat mig, med tanke på allt som vi sett tillsammans i familjen varje helg. Men det är någonting som inte hinns med att berätta om, i varje fall inte nu...

Tack pappa, för att du hjälpt till att forma mig till den jag är idag med mina breda intressen! Kärlek till dig och mamma ♥

Skavlan får besök av Kevin Costner!

2011-09-23T13:20:00.014+02:00

JAAAA! Ikväll kommer jag sitta bänkad framför TVn, garanterat. En av mina stora favorit-skådespelare Kevin Costner kommer att besöka showen med sitt band och förmodligen blir han intervjuad med. Jag hoppas det talas en del om hans filmkarriär, vars alla filmer jag har en speciell kärlek till. Faktum är att jag har nog varit lite kär i honom med... åh, äntligen får den underskattade skådespelaren lite uppmärksamhet efter alltför många år av tystnad, enligt mig.

Visst, en del bra filmer har han gjort på senare tid med, men han har tyvärr hamnat lite i skymundan. För Dansar med vargar fick han , förutom filmens övriga fem statyetter, två Oscars 1991 (för bästa film delad med Jim Wilson och en egen för bästa regi), men han har inte belönats med en Oscar för sina skådespelar insatser än så länge. Han borde fått för bästa skådespelare i filmen JFK 1992, men var inte ens nominerad det året. Vann gjorde Anthony Hopkins för sin insats i När Lammen Tystnar. Övriga nominerade i samma kategori det året var Warren Beatty för Bugsy, Robert De Niro för Cape Fear, Nick Nolte för Tidvattnets Furste samt även Robin Williams för Fisher King.

Stor uppmaning till akademien borta i Hollywood-land: ge mannen en j-a Oscar någon gång!

Såhär såg han ut då det begav sig under 90-talet och då han var som mest produktiv inom filmbranschen. Hur han ser ut idag får vi se ikväll, men han är säkert lika stilig! ---->>>

Uppdatering: efter att ha sett skavlan kan jag lugnt säga att ja, Kevin Costner ÄR sig lik om jag säger så :)

Typiskt när man är ledig!

2011-09-23T11:11:00.007+02:00

Jag kände av halsen redan igår, men det var först mot kvällen som jag anade att jag börjar bli dålig. Imorse då jag vaknade hade jag ännu mer ont i halsen och kände mig allmänt varm och konstig. Plus att jag, som den kvinna jag är, kände av den gamla vanliga värken runt bäckenet och nedre delen av ryggen, som likt gammal tradition återkommer en gång i månaden. Japp, mensvärk.

Jag som tänkte ta mig ner till stan och handla lite grejer. Men nu orkar jag inte det längre så det blir väl att man beställer på nätet det man behöver istället.
Behöver både rengöring för ansiktet och nya hårsnoddar och då kan jag lika gärna passa på att köpa sådant jag kikat på ett tag på nätet.

Blax Snag-Free Hair Elastics - används av professionella stylister världen runt. Det speciella med dessa snoddar är bland annat att de håller håret på plats utan att efter en halv dag glida ut en bit ur håret, såsom vanliga snoddar tyvärr har för vana att göra.

Amerikanska skönhetsmärket Mario Badescu har rimliga priser och deras produkter har fått mycket positiv kritik, både av (kända) kunder och i media. Tydligen ska deras specifika produkter mot acne vara ett mirakel enligt vissa. Jag har dock inga problem med finnar så jag kommer inte kunna uttala mig om den saken :P

När jag är på dåligt humör

2011-09-22T21:13:00.009+02:00

Ja, igår var ingen höjdardag direkt. Men idag kändes det bättre, trots gruppens olikheter och interna totalt löjliga små stridigheter. Skönt var det i alla fall att få släppa grupparbetet för resten av veckan, eftersom vi inte har några lektioner mer denna vecka. Vilket betyder att jag är ledig imorgon och kan ägna mig åt att läsa litteratur istället för att jobba på det skriftliga arbetet som slukar så mycket mental energi. Vi är för övrigt klara med det arbetet nu.

När jag tog tåget hem runt fyra-tiden på eftermiddagen kändes det så skönt. Åh, underbara Arvika. Underbara hem! Ja, för jag måste verkligen säga att Arvika och sköna Värmland är mitt hem med nu i hjärtat. Nåja, Norrland är fortfarande Norrland... haha!

Hur som helst, vad jag gör för att tömma allt ont jag haft i mina tankar dessa fyra dagar är att när jag får tid över, släppa loss allt genom att skriva och använda min kreativa fantasi. Jag skriver ganska mycket och har alltid varit en historieberättare sedan jag var pytteliten. Jag och min på den tiden bästa (och idag mycket saknade) vän skrev alltid berättelser när vi var små flickor. Vi kunde sedan läsa varandras och detta gjorde vi nog rätt länge.

Min svenska lärare uppmuntrade mig en hel del i våras/förra hösten och sade att jag har ett mycket målande och rikt språk och att jag borde ta vara på min talang. Även min engelska-lärare sade i princip samma sak och gav mig mycket beröm för mina skriftliga prestationer och använde mig ofta som exempel i klassen när hon skulle förklara för de andra hur man får ett rikt språk. Hrm, jag blev nog lite blyg då hon sade så, men även lite stolt måste jag medge. Det är bra boost för mig som är nog så självkritisk. Ja, jag har sedan ungdomen läst mycket engelsk litteratur samt tidskrifter och, varit/är en total filmnörd. Så ingenting har kommit till mig ur tomma intet så att säga. Hard work pays off eventually!

Allt det positiva...

2011-09-21T16:44:00.004+02:00

... är som bortblåst. Slet som en jävel igår kväll i tre timmar med ett stycke text och så visade det sig idag att resten av gruppen inte ville ha med det jag skrev då vi inte höll med varandra. Toppendag detta har varit...

Baka baka liten kaka

2011-09-18T10:31:00.003+02:00

Jag har nyss gjort färdigt en kaka som blev otroligt vacker (enligt mitt tycke). Grundreceptet är en vanlig sockerkaka, men jag experimenterade lite med röd karamellfärg som jag upptäckte i skafferiet. Kakan ser genast mycket trevligare ut än en vanlig sockerkaka. Plus att man inte behöver ha något annat egentligen om man ska bjuda på fika, eftersom den nästan ser ut som en stor, vacker tårta. Sedan är detta inte nog, jag ska göra rosa glasyr på med :P

Jag undrar när det ska gå att köpa lila karamellfärg? Vore inte det coolt :D

Michael Newton - past life regression part 2

2011-09-16T20:41:00.001+02:00

Tack och lov för en ny fredag!

2011-09-16T20:25:00.003+02:00

Vad gör ni ikväll? Jag har precis suttit och skrivit lite på ett rättsfall där vi i grupp ska skriva käromål, svaromål, domskäl samt domslut. Vi ska agera ombud för käranden och svaranden och argumentera varför vi kommit fram till ett specifikt domslut. Det är spännande och kul, men samtidigt är man så nervös inför seminariet! Men jag antar att man kan det man ska prata om vid det laget. Dessutom ska vi endast tala i tio minuter. Det jobbiga ligger nog i att vi blir bombarderade med frågor efteråt, som vi ska kunna svara på men även kunna säga varför vi kommit fram till ett visst beslut.

Men nog om skolan. Nu har jag jobbat på så bra ikväll att jag förtjänar lite mys denna fredag. Strax börjar Skavlan på TV och det tänker jag givetvis se då Benny Andersson från ABBA ska intervjuas, bland flera. Kanske slinker det ner någon drink med, vi får se... :P

Härmed beslutas att helgen har inletts! ;)

Allt kan inte bevisas med vetenskap

2011-09-13T14:48:00.005+02:00

... och det tror jag på och har så gjort i x antal år. Allt ska inte heller behöva bevisas vetenskapligt, det finns nog tveklöst ting som är större än vad våra hjärnor har förmåga att förstå oss på. Men samtidigt så utforskar vissa människor på den här planeten nya territorier och tur är väl det - dvs att någon vågar gå utanför normen. Kanske är Michael Newtons teorier om människans själ vardagsmat för mänskligheten om trehundra år? Tänk bara på hur kända vetenskapsmän och teoretiker från förr blev utskrattade och kallade för dåraktiga, vars teorier i modern tid har bevisats vara sann. Hur som helst, vad är det jag egentligen pratar om? Se Youtubeklippet här nedan så får ni det förklarat svart på vitt om Dr. Michael Newton's upptäckter då han genomfört psykoterapi. Jag kommer även av rent intressemässiga skäl lägga upp de fyra övriga delarna av klippen på bloggen.

Observera! Dessa tankar kanske visserligen inte är helt obekanta för oss idag, då andra doktorer och filosofer följt Michael Newton's spår. Men Newton är en av de första som släppte en bok angående ämnet - och det gjorde han i början på 90-talet (se bild ovan).

Michael Newton - past life regression part 1 of 5:

Tappar suget litegrann

2011-09-13T10:08:00.005+02:00

... av den anledningen att vi ska påbörja våra grupparbeten. Med andra ord 4 st skriftliga PM-uppgifter med deadlines utspridda från 26 sep till typ slutet på oktober. Dessutom en muntlig del efter varje som ska hållas någon dag efter att den skriftliga delen ska vara inlämnad. Personligen är jag inte särskilt förtjust i grupparbeten. Dels är jag orolig för att det inte kommer bli bra, det ligger ju i allas ansvar att hela uppgiften ska bli bra. Men dels så är jag lite smått nervös för hur jag ska sköta mig gentemot de andra i gruppen. Tänk om det jag gör inte duger? Kommer jag dessutom göra allt rätt?

Att bara kastas in i en sådan här grej efter två veckor är frustrerande. Mest för att man inte lärt känna någon - jag har som mest tillbringat tid med en mycket trevlig tjej från Arvika i min klass. Men resten kanske man bara hälsat på eftersom man knappt hunnit med mycket mer. Vi som inte var på nollningen är särskilt obekanta med de övriga, men samtidigt så framgick klart och tydligt att vår klass mest umgåtts i små grupper om 2-3 personer. Eftersom kursadministratören delat upp våra grupper inför dessa grupparbeten efter namnordning, så kan det ju bli hur knasigt som helst. I mitt fall är jag ensam tjej i min grupp med fyra killar, medan de flesta andra är rätt så jämnt fördelade om man ser till könen - bortsett då från en kille som är ensam kille i sin grupp.

Detta känns bara trist och jag skulle helst slippa grupparbeten. Ska tillbaka till skolan imorgon och påbörja vårt PM, såsom min grupp och jag kommit överens om. De verkar vara hyvens killar i alla fall, så jag hoppas på ett bra samarbete...

Nu ska jag se till att städa lite här hemma samt fixa käk till älsklingen då han kommer hem och äter med mig under lunchen, innan jag fortsätter att läsa kurslitteratur. Hade tänkt springa ute med, men jag står nog över med tanke på den storm som råder. Och värre väntas det bli.

Har sett filmen JFK

2011-09-11T11:50:00.014+02:00

jag trodde jag hade sett den innan, men det hade jag inte. Konstigt tycker jag, då Kevin Costner alltid varit en av mina stora favoriter på vita duken. JFK är från 1991 och bakom den står en man som sedvanligt brukar röra om rejält i grytan: Oliver Stone (Född den fjärde juli, The Doors, W (alt. titel George W. Bush), Plutonen, Natural Born Killers, m.fl.).

Filmens handling tar sin början då USA's president John F. Kennedy blir skjuten under öppen bilkortege en ljus dag 1963. Lee Harvey Oswald (Gary Oldman) blir officiellt anklagad för mordet, men själv påstår han att han blivit utsatt för en komplott. Chefsåklagaren Jim Garrison (spelad av Costner) tror att det finns mer bakom storyn än vad som sagts och han anser därmed att fallet är långtifrån löst. Tre år efter mordet börjar Garrison återigen gräva i fallet under tysthet, men märker snart att stora problem uppstår då bland annat vittnen, som är av stor vikt för att lösa fallet, dör som flugor. En ny storm bland makthavarna i landet blåser upp till följd av Garrisons alltmer djupa inblandning i fallet. Ett avslöjande är nära och makthavarna verkar dölja mer än vad folket ser...

Vad tyckte jag om filmen? Jag har aldrig varit särskilt insatt i USA's politik och rättssystem, men efter att ha sett denna film är intresset desto större. Om man dessutom ser till aspekten att deras makthavare inte är vad de utger sig för att vara och stå för, så gör det bara att man vill gräva sig djupare in i saken. Oliver Stone är som sagt känd för att röra om i grytan och gräva fram sådant som man mer eller mindre vill dölja i USA, vilket den högre makten i landet inte är särskilt förtjusta i (han har ju vid flertalet tillfällen blivit mordhotad). Nu var det ju inte Oliver Stone som kom med dessa avslöjanden från början, utan den verklige Jim Garrison. Men han belyste den kontroversiella frågan på nytt då filmen kom 1991 och gjorde att allmänheten öppnade upp ögonen än mer för ämnet.

Jag är ett stort fan av Oliver Stones filmer i övrigt och denna gjorde mig knappast mer besviken. Detta är snarare enligt mig en av de allra bästa han producerat. Man sugs in i filmen och får även en hel del verklig fakta lagt framför sig. klipp visas från 60-talet rörande Kennedy naturligtvis, men även samtida andra händelser som det här med inkubationen av Kuba och Fidel Castro. Och ibland visas även mycket otäcka foton tagna från verkligheten - bland annat på en död president Kennedy. Detta väcker oundvikligen starka känslor, inte minst hos mig.
Kevin Costners insats är lysande och det märks att hans karaktär sympatiserade med Kennedy, vilket kanske är föga förvånande då hela filmen ju går ut på att han ska försöka lösa president-mordet. För övrigt så spelas hans fru i filmen av Sissy Spacek (har medverkat i bl.a. skräckisen Carrie) och så skymtas även skådisen Walter Matthau (Griniga gamla gubbar, Dennis, m.fl) en stund i filmen.

Avslutningsvis så är JFK är en mycket stark film, med mycket starka känslor som knappast lämnar en utan orörd. Denna rekommenderar jag starkt till alla som förstår politik. Med andra ord så är nog detta knappast en film för den yngre skaran. Ja, jag kan ju inte bara efter en film säga att jag tvivlar på USA's regering, men detta får mig i alla fall att undra över ett och annat. Och jag tänker definitivt gräva djupare i ämnet.
Den verklige Jim Garrison (1921-1992) medverkade i en liten roll i filmen.

Drinking rum and Coca Cola

2011-09-10T20:28:00.004+02:00

... tillsammans med en bra film, det är vad jag ska göra nu med älsklingen!

The Andrew Sisters klassiker 'Rum and Coca Cola':

Min nya syn på bilar

2011-09-10T10:28:00.008+02:00

Mitt intresse för dom har väl inte varit något skrivet bland stjärnorna direkt. Dock har min syn förändrats något sedan visiten i Stuttgart i sommar. Som de flesta bilkännare känner till så kommer både Porsche och Mercedes-benz ifrån staden - två av de mest förnäma bilmärkena i världen, åtminstone av vad man hade hört innan. Älsklingen, som själv är Mercedez-fantast, brukar dessutom alltid påminna mig om att de bästa bilarna är de tyska :P

Nåja... vad vet jag om det? Jag kan i alla fall som sagt säga att min syn på både Porsche och Mercedes förändrades sedan besöket på de båda museerna i Stuttgart. Om jag ens egentligen hade något synsätt förutom noll koll och zero intresse vill säga, haha. ur som helst så är noggrannheten vad gäller tillverkingen samt utvecklingen av dessa bilar finslip på mikroskopisk nivå och det ligger många hjärnor bakom som både mäter ljudnivån av hur ex. en dörr eller ett knapptryck i bilarna ska låta, diverse sömmar i tyger/läder och andra springor/mellanrum i bilen, ska distansmässigt erhålla mikromillimeters perfektion. Om inte detta godkänns så kan de inte sälja bilen i befintligt skick. Löjligt? Kanske. För den konsument som har intresse för sådant här och dessutom har pengar så är nog dessa detaljer av högsta intresse. Alla detaljer granskas under produktion utav de noggrannaste händer, ögon, maskiner och mätare och gud vet vad. Jag kan inte ens säga hur omfattande utvecklingen av dessa bilmärkena är.

Jag kan förstå att sådana bilar kostar, där all material ska vara perfekt och inte minst säkerheten. Men sådana bilar är inte för en vanlig Svensson som mig. Jag kan emellertid förstå de rika nissarna som har pengar - för dom är ju detta milt uttryckt "vardagsmat". Och det unnar jag dom naturligtvis. Åtminstone om de har jobbat hårt i sina liv. Den svenska avundsjukan är någonting som fattas i mitt psyke, om än kan jag känna att pengarna inte alltid kommer välförtjänt då exempelvis höga bonusar och annat onödigt tas ut. Men detta handlar inte om bossar och deras bonusar så den finansiella biten hoppar vi över i detta inlägg.

Låt oss bara se på bilen som ett objekt och vilken nytta de kan göra. De är faktiskt fina att titta på och man kan ju alltid få drömma. Jag känner väl inte direkt något ha-begär vad gäller de rena sportbilarna hos ex. Ferrari och Porsche. I vårt Svenska väglag vore det självmord för nämnda märken att ta ut på vägarna här anser jag. Åtminstone året runt. Då passar en Porsche Cayenne bättre eftersom det är en s.k SUV och därmed en utmärkt terrängbil.

Då kommer vi in på mitt nyfödda intresse för Porsche Cayenne och Porsche rent generellt förresten. Då jag hörde talas om Cayenne innan vi besökte museet fastnade jag för den eftersom jag rentav tyckte den såg grym ut. Det var i Sverige jag först såg den, men även senare i Tyskland och på museet. Då vi under resan hem igen körde på autobahn dök en stor best upp bakom mig när jag körde. Lyktorna lyste arga när jag kikade i backspegeln och bilen såg ut att vilja käka upp vår jämförelsevis lilla Opel. Ja, den såg faktiskt ut som en jättelik haj om man ser till framdelen på bilen. När jag sedan släppte förbi den såg jag att det var en Porsche Cayenne. Där växte min förtjusning ytterligare.

Porsche Cayenne - en framtida familjebil?? ;)

Vad gäller Mercedes så växte även mitt intresse där, absolut. De känns stilrena och välgjorda i alla småskrymslen. En AMG vore ju inte fel, men de kostar tyvärr närmare två miljoner svenska kronor. De börjar ungefär på den prisnivån alltså. Dessa bilar får man dock inte ens provsitta förrän man visar att man är en seriös köpare. Haha, som att det skulle hända! Helt ärligt talat om jag finge välja så skulle det bli en "lill-Mercedes" (kan inte själva benämningen på den), vilka har ett mer humant pris och som går att köpa hos bilhandlarna och provköra även om man inte kan köpa den idag.

Mercedes-Benz AMG - för dyr för att vara sann

Nu är ju inte jag egentligen någon bilfantast överhuvudtaget, det ska ni komma ihåg. Mer än att jag som ni märker, kan tycka de är fina. Jag kan nöja mig med att ha en VW new beetle (d.v.s bubbla) eller Mini Cooper eller varför inte en Toyota, om jag ens ska bry mig om ett specifikt märke. Man kör ju egentligen bara, eller?

Men man kan ju inte hjälpa att man ser någonting som är fint... drömma bör man, annars dör man. ♥

TGIF!

2011-09-09T11:15:00.004+02:00

- Thank God It's Friday. Vad ska ni hitta på i helgen? För min del blir det väl bara plugg - plöja igenom böcker samt bekanta mig med vad som ska göras inför en av alla PM/seminarie-uppgifter. Kanske träning imorgon, kanske inte... får se om jag orkar överhuvudtaget. Det känns så trist att träningen blir lidande just nu. Jag var inte på den i onsdags heller. Men jag försöker träna hemma så gott det går, dvs vanliga styrkeövningar. Nej, några karate-kickar och slag ryms inte i vår lägenhet.

Just nu blev jag väldigt sugen på chips känner jag, haha! Har inte käkat det sedan innan vi for utomlands (!). Konstigt, jag är ju storkonsument vad gäller chips. Nåja, jag kommer nog köpa det tills ikväll i alla fall så man har något smaskigt att mumsa på. Det tillsammans med film - aaaaah! Det är fredagsmys för mig det. Kanske fortsättningen på säsong 5 av Sopranos om älsklingen vill. Nu kommer han förresten hem och käkar lunch med mig, så det är bäst jag börjar värma makaroni-puddingen...

Hej så länge gött folk!

Mitt förhållande till chips - lika schizofrent som Gollums förhållande till ringen. My precioussss!!

Gamla Robin Hood vs den nya

2011-09-02T21:36:00.003+02:00

Jag såg nyss Robin Hood (2010) med Russell Crowe i huvudrollen som nämnd titel och Cate Blanchett som spelar lady Marion. Jag har sett fram emot den här filmen sedan jag hörde att den skulle komma - men samtidigt inte. Vad kan slå klassikern med Kevin Costner i Robin Hood: Prince of Thieves (1991)?

Och när jag hade sett den, vad tyckte jag? Det var både positivt och negativt. Mestadels positivt. Men eftersom jag anser att ingenting kan slå den, enligt min mening, rätte Robin Hood-filmen så blev inte den nya mer än helt ok. Jag gillar skådespelarna, själva produktionen i sig och handlingen, men ändå kan jag inte låta bli att jämföra. Dessutom, då Michael Kamen komponerade sådan UNDERBAR musik till Costners version så är bara det en sak som gör den gamla filmen oförglömlig. Och så låten (även den komponerad av Kamen) som krossade de flesta hjärtan och som numera är en sann klassiker - Bryans Adams Everything I do (I do it for you) som så vackert avslutade filmen under 'End Credits'. Här är musikvideon som får mig att rysa av sentimentalitet...

Kul detalj: då jag gick i fyran på mellanstadiet blev jag discodrottningen av alla och skulle dansa tryckare med han som blev kung - killen jag var kär i. Folk stod runtom och tittade på medan jag helt salig fick dansa tryckare till Bryan Adams låt 'Everything I do'... det glömmer jag faktiskt aldrig såklart.

Då har redan en skolvecka gått

2011-09-02T08:40:00.004+02:00

Det är spännande, men man frågar sig samtidigt hur sjutton man ska lära sig allt?? Lagboken är ju bara den över tretusen sidor. Visst, jag fattar nog att man inte kan lära sig den bara på några år - det tar nog många, många år. Men det jag mest är orolig över är själva språket i åtminstone en av alla böcker, som vi ska börja läsa nu. Det är avancerad "politik-svenska" och ofta förstår jag inte alls vad jag läst. Hur ska jag då kunna lära mig någonting? Jag klurar på det och undrar om jag måste slå upp alla jobbiga ord, vilka är ganska många bara på en enda sida. Fattar inte varför jag ska vara så trög i skallen alltså... när det gäller romaner så lär jag mig ALLT utantill under en enda läsning, men jag kan inte fatta något som står på en sida i en fakta-bok? J-a snille man är...

Nu är jag mest besviken på mig själv och undrar hur *an man ska fixa detta... de säger att jag är min fars dotter ända ut i fingerspetsarna, men varför fick jag då inte hans smarta läs-huvud? Han kan läsa en bok en gång och sedan är det bra typ, han slukar allt. Om jag ändå haft lika lätt för mig... men nu ska jag banne mig fixa detta, om jag så får sitta hela dagarna fram till nästa vecka.

Nollningen

2011-08-29T07:57:00.006+02:00

Jag känner mig helt likgiltig inför den, men ändå känns det som om man är tvingad att göra det bara för att alla andra gör det ungefär. Men jag har dock varken ork eller intresse för det. Pendlingen mellan Arvika-Karlstad gör det mer problematiskt och jag är tillräckligt nervös inför mitt "nya" liv som börjar idag. Förmodligen kommer jag skratta åt mig själv och denna dagen om ett halvår, men vad vet jag om det nu?

Vad otroligt fort det går förresten... det var redan mer än två veckor sen vi kom hem från utlandet. Och nu ska man börja plugga?? :P

Helgen som var spenderades mest åt att sätta ihop IKEA-möbler och förvaringslådor. Det tog hela lördagen, från morgon till sent på kvällen, att få ihop allt. Eller rättare sagt mer än så. För vi fick fortsätta på söndagen och med städningen som krävdes efteråt var vi inte klara förrän vid halv sex på kvällen. Sen fick vi besök av en trevlig tjej som min sambo jobbar med. Vi käkade glass, drack kaffe och slutligen såg vi The Party med Peter Sellers som tokig Indier. Haha!!

"The birdie want some num-num. Birdie-num-num!"

Nyfriserad och förväntansfull

2011-08-26T12:00:00.005+02:00

Jag hade tid kl:09:00 hos min goa frisör idag och det tog tre timmar nästan att färga och slinga allt. Jag tog med mig bilder på hur jag ville ha det och det var något nytt för henne att göra på det sättet. Hon frågade om jag var nervös samt kände mig förväntansfull. Jag svarade bara det sistnämnda. Nervös har jag aldrig varit hos en frisör sedan jag fick henne, hon och jag har en jättebra kommunikation och hon har verkligen talang för frisöryrket. Trots att det var nytt för henne så visade hon inte ett uns tecken på osäkerhet, istället tog hon kommandot och förklarade hur mycket vi skulle färga och hur ljust vi skulle slinga för att få det såsom jag önskade. Men hon frågar även alltid om jag är nöjd, vilket är en egenskap jag satt högt värde på under den tid jag gått hos henne. Nu ska hon tyvärr sluta och detta var sista gången jag fixar mitt hår hos henne. Men jag fortsätter gå till Virveln City för jag har gillat alla frisörer som jag haft där, de är duktiga allihop.

Just nu sitter jag och känner mig oerhört exalterad över eftermiddagen, då älsklingen, jag och hans arbetskamrat ska till IKEA och köpa möbler. Längtar tills det ska bli fint här!! WEEE!

Ni anar inte vad mycket jag har i huvudet just nu... spänning, nervositet och förväntan av olika skäl, både vad gäller ikväll och framtiden i allmänhet. Jag tror och hoppas att den långa mörka perioden av mitt liv är slut och att en ljusare framtid väntar. Jag känner att det kommer en nyfödd styrka inifrån och jag kan inte riktigt förklara det. Men jag har lärt mig en sak av allt negativt. Det är bara jag själv som kan skapa förändringar i mitt liv. Det är viktigt att inte stanna i mörkret om man känner sig nere, utan försöka lösa situationen på bästa sätt själv. Det är dock inte lätt, för blir man nedstämd av olika orsaker så är det väldigt lätt att hamna i en ond spiral och inte orka ta sig ur den. En sak jag håller fast vid, som definitivt bryter ett ont mönster, är: att våga ta sig ur sin trygghetszon och göra sådant man vill göra, men som man inte vågar och som känns jobbigt. Att komma över den smärtsamma tröskeln är vad som behövs för att kunna växa som människa. Jag vet, för jag har utsatt mig själv för flera jobbiga situationer de senaste åren: exempelvis saker som flytten hit till Arvika, att börja på komvux här (egentligen en simpel grej nu men det var jobbigt för mig då!), att börja träna karate samt att utsätta sig själv för situationer där man känner sig blottad (redovisningar i skolan, graderingar inom karaten, etc.).

Nu har jag tagit ytterligare ett steg in i osäkerheten och utanför min trygghetszon i och med de kommande studierna på universitetet. Men jag vet ju att jag kommer växa ytterligare när jag finner att detta inte alls var farligt, jag kommer nog inte dö av det. Man ska ALLTID fråga sig själv, vad är det värsta som kan hända? Då kommer man finna att svaret på den frågan inte alls är så farlig som man tror...

Smile!!

Är det bara jag som får ett fullspäckat schema??

2011-08-25T10:43:00.004+02:00

... jag har nämligen tittat på hur mitt universitets-schema ser ut och det är inga slappa dagar man får direkt. Oftast börjar jag kring tio-tiden (vissa få dagar efter åtta) på morgonen och slutar på eftermiddagen. En skoldag är ca 6-7 timmar. Men det beror på, dagarna ser olika ut så detta är bara på ett ungefär. Och i princip varje dag. GAH! Jag börjar ju få kalla kårar och undra vad jag gett mig in på?? Klart man är nervös. Både inför hur man ska klara studierna och vad för typ av folk man får träffa. Sedan redovisningar och seminarier... att prata inför folk är inte min starka sida.

När jag hört andra människor som pluggar så verkar de ha det lite mer avslappnat, med bara någon/några lektioner i veckan (?)

Jag vill ju gärna ha ett liv vid sidan av med och är rädd att mitt privatliv kommer ta stryk och att vare sig träning eller andra nöjen kommer hinnas med :(
Självklart ska det inte vara för slappt, det kräver jag inte. Men jag hoppas man åtminstone slipper sitta och plugga dygnet runt i tre år?? Någon mer som känner nervositet och oro över universitets-studier? Dela gärna med er av era tankar här i sådana fall...

Nu ska jag göra mig ordning och träffa min vän Heleena på stan och snacka av mig lite samt fika. Förhoppningsvis lyckas hon vända min oro till något positivt..

Pyssel och planering för hemmet

2011-08-24T20:41:00.002+02:00

Förutom att jag har kommande universitetsstudier i huvudet dygnet runt - ja, jag är nervös - så är äntligen mina planer om ett trevligare hem på väg att uppfyllas. Vi ska till IKEA på fredag för att köpa byrå, bokhylla/vitrinskåp, diverse förvaringslådor och annat kul. Detta har vi alltså planerat sedan minst två år tillbaka, men det har inte blivit av förrän nu, av olika skäl. Främst för att man dumt nog prioriterat andra saker i första hand. Observera att resan dock är undantaget som INTE var en dum grej :P

Kaos ska förhoppningsvis bytas ut mot ordning med andra ord och lägenheten i sig kommer ju bli betydligt mysigare. Böcker kommer inte längre ligga huller om buller och på högar på golvet, utan nu får de stå fint i ett skåp istället. Andra grejer som man stört sig på kommer heller inte ligga framme, utan i lådor. Och nu kommer manualer och andra grejer få en egen låda med etikett på - man slipper leta grejer febrilt längre!

En fåtölj ska även köpas, men det blir senare i höst dock. Den vill jag nämligen köpa hos EM då jag vet att man kan lita på deras kvalité. En fåtölj i riktigt läder och massivt trä rakt igenom håller mer eller mindre livet ut. Det kommer kosta därefter dock.

Denna fåtölj har jag velat ha länge nu. Dock ska den vara i svart läder istället för fårskinn, samt stomme i ek :)

'The Hour' - ny brittisk serie

2011-08-23T08:42:00.007+02:00

Jag missade första avsnittet, men försöker nu komma ikapp och har sett åtminstone andra avsnittet via Svt Play. Serien utspelar sig under 50-talet i Storbritannien, under en tid då TV lanserades för första gången. Så här skriver NY Magazine om serien:

"...The Hour is a fifties drama-thriller about the media and spies, and features Dominic West speaking with his natural accent. Given its setting and its visual palette of good-looking people wearing well-tailored clothes and killing themselves with cigarettes and booze (and sometimes guns: like we said, spies here!), The Hour has invited many comparisons to Mad Men. But can you actually get your Mad Men fix from this series?...."

Det verkar oundvikligen göras en hel del jämförelser med dunder-succén Mad Men. Vilket kanske är föga förvånande då den sannolikt väckte nytt liv i den typen av serier, d.v.s "bringing the old times back".

Jag tror faktiskt jag gillar vad jag hittills fått se av The Hour och kommer nog fortsätta följa serien. Medverkar gör bland annat Romola Garai (från bl.a. serien Emma, samt Försoning och Scoop), Dominic West (Mona Lisas Leende, 300, samt serien The Wire) och så självaste Charlie Chaplins barnbarn, Oona Chaplin. Kanske kan jag mildra min Mad Men-abstinens lite tills jag kan fortsätta följa den igen?

Bra att britterna lagt fokus på annat än kriminalserier...
(fr. vänster längst fram: Anna Chancellor, Ben Whishaw, Romola Garai, Dominic West och Oona Chaplin)

'One of the Boys' med Katy Perry

2011-08-22T09:15:00.001+02:00

Jag har börjat lyssna mer och mer på hennes musik. Detta är från en livespelning 2009:

Ny vecka och (nästan) nyvaken

2011-08-22T07:41:00.006+02:00

Jag praktiskt taget tvingar upp mig själv ur sängen varje dag, för att inte sova bort halva dagen. Halv sju beställer jag väckning av älsklingen och jag är lika trött varenda gång... förstår inte de som säger att man behöver sova mindre ju äldre man blir. Nåja, nu har jag visserligen druckit en kopp kaffe och läst lite Vampire Diaries, så det känns åtminstone som om jag kommer hålla mig pigg ett tag. Jag måste iväg och handla på Coop snart med, både för den planerade lunchen samt middagen. Sen blir det städning bland annat, men utöver det är inte så mycket planerat.

Jag sitter mest och längtar till fredagen nu, av olika skäl. Ett av skälen är att jag ska till frisören och fixa ny färg. Äntligen! Sist jag gjorde något, förutom min rutinmässiga klippning var nionde vecka, var i februari som ni kanske minns. D.v.s då jag färgade partier av håret knallrött. Nu har jag tänkt förverkliga min dröm om att hänga på den s.k 'dip-dye' trenden. Min frisör förstod inte riktigt vad jag menade (??) när jag förklarade för henne vad jag ville ha, så jag ska ta med bilder och visa henne istället...

... i mina öron verkar det lite lustigt att en frisör som borde hålla sig uppdaterad vad gäller hårtrender inte har någon aning om vad en vanlig människa som jag pratar om. Eller? Fast jag hakar inte upp mig för mycket på det eftersom hon ju ändå har gjort saker så otroligt bra med mitt hår. Över förväntningarna faktiskt. Nu får håret en ny, fräsch start. Jag var ju så illa tvungen att kapa av hela 5 cm av håret förra veckan. Ni vet, salt vatten och stark sol påverkar håret mer än vad man tror.

Ashlee Simpson ser fantastisk ut i sina blekta toppar och det är dessa två färger jag tänkt mig att mitt hår ska ha.

Vad jag fick med mig hem från resan

2011-08-21T18:29:00.008+02:00

Varje gång man åker utomlands brukar det, föga förvånande, alltid göras nya inköp. Av det mer "exotiska" slaget så att säga, sådant vi aldrig finner här i vårt avlånga land. Det var bara en sak jag visste redan från början att jag skulle köpa, nämligen Katy Perrys parfym Purr. Visserligen kommer den nog att komma hit, men det lär dröja. Den fann jag hos den ursnygga parfymerian Douglas (var annars??) i Tyskland. De har allt och man kan alltid lita på att nyheter finns där långt innan de kommer till Sverige. Jag sniffade även på Rihannas nya parfym, minns inte vad den heter, men gott luktade den!

Visst höll jag vad jag lovat mig själv? Jag köpte även en CD av Katy Perry...

Förutom lite skor och kläder och små souvenirköp gjordes även andra "fynd". När vi besökte den lilla staden Vinci (Leonardo Da Vincis hemstad), några mil utanför Montecatini där vi bodde, så inhandlade vi genuin keramik-konst från en lokal konstnär. Han målade tallrikar och krukor vars motiv föreställde allt ifrån det typiskt toscanska landskapet till mer slingriga blommönster och frukt-motiv. Vi fick med oss ett fat med ett vackert landskap handmålat samt även ett mindre med citroner på. Jag suktade själv efter ett stort fat med vackra citroner på, men det kostade ungefär 1500 SEK. Inte så konstigt kanske, med tanke på att inga dubbletter görs. Men nästa gång vi åker tillbaka till Montecatini (vilket jag och älsklingen båda svurit ed på) så ska jag köpa mig ett större fat.

Dessa fat liknar de vi köpte, dock är dessa säkerligen från en annan konstnär...

Då vi gick runt i Montecatini Terme, där vi bodde på hotell, så fick jag en alldeles speciell känsla. Den kända kurorten har sitt eget Walk of Fame och har kantats av besök från diverse kompositörer, sångare, skådespelare samt politiker. Audrey Hepburn, Clark Gable, Ingrid Bergman och Sofia Loren är bara några få som vistats där. Det fanns stora, svart/vita foton på offentliga internationellt kända ansikten längs med gatan, antagligen under deras visit där. Hur som helst - ni som följt många gamla Hollywood-klassiker på vita duken vet nog varför många kända ansikten förknippas med den numera legendariska Panama-hatten. Låter lite långsökt kanske, men alla dessa kända ansikten, kurorts-livet och den sköna värmen fick mig att tänka på just Panama-hattar. De har burits av bl.a. Theodore Roosevelt, Winston Churchill, Paul Newman, Peter O'toole och så även Sean Connery. Även dagens kändisar bär den flitigt. För mig har det alltid varit lite av en dröm att få köpa en äkta Panama-hatt, så gissa om jag blev lycklig då vi gick förbi en hatt-affär i centrala Montecatini och jag fick se en hel drös med Panama-hattar! Alltså inga formlösa kopior av det slag man finner på Bik Bok och H&M, utan det äkta genuina hantverket från ecuador. Jag var helt salig medan min andra hälft, precis som han brukar, suckade åt mitt typiska ha-begär. Vad ska jag göra, be om ursäkt för ett intresse som jag själv haft sedan barnsben? Haha..
Eftersom jag snarare tänker kvalitet istället för kvantitet så gör det mig inget att sådana hattar ligger högre i pris än vad man är van vid. Men sedan beror det på hur pass välgjord Panama-hatt man vill ha. De är gjorda av något slags strå och tar alltifrån en vecka till ett halvår att tillverka, beroende på hur glest det är mellan stråna. De allra finaste kostar några tusenlappar, men det finns tack och lov olika typer...

I en Louis Vuitton-kampanj bär Sean Connery Panama-hatt.

I Tyskland gjorde vi ett besök i Freiburg (fjärde gången gillt för mig). Då de stora Schwarzwaldskogarna ligger alldeles i närheten så besökte vi även orten Titisee som ligger en bit över havet. Där köpte vi ett s.k kuckusuhr (gökur), vilket vi velat ha sedan långt tillbaka. När det gäller dessa klockor så kan även de skilja sig markant prismässigt, allt ifrån 200-30.000 sek... jag kan dock försäkra er om att vårat inte ens är i närheten av de dyraste, av två anledningar: Dels så vill vi inte lägga de pengarna och dels så vill jag inte ha en klocka som täcker en hel vägg... :P

En som liknade denna köpte vi.

... en hel del annat köpte vi med, men jag kan såhär på rak arm inte minnas allt... om inte annat så skrivs det ner förr eller senare. Men de allra största inköpen har jag nog nämnt. Sedan fanns ju naturligtvis en och annan Louis Vuitton/Hermés/Chanel-väska som man gick och suktade efter i Stuttgart...

Problem med bilder

2011-08-17T19:30:00.002+02:00

Tyvärr verkar det som om jag inte kan sätta in lite bilder här från resan och visa på bloggen. Mozilla - *elvetet kraschar så fort jag ens försöker ladda upp bilderna (detta är inte första gången mozilla krånglar för mig)...

Kan försöka vid ett senare tillfälle, men det verkar just nu lönlöst iaf. Ni som har mig på facebook kan hålla utkik, för jag kommer göra ett försök där nu. Vi får väl se hur det går!

Jag har spelat klart L.A Noire

2011-08-17T08:54:00.006+02:00

(OBS! SPOILERS!!!!!!) ... och jag blir *an deprimerad. Av två orsaker: Cole Phelps dör (!!) av en j-a flodvåg på slutet. Efter allt han gått igenom i spelet så är det så hans liv slutar!! SUCK. Och andra orsaken är helt enkelt för att spelet är slut. Precis som i RDR så fäster jag mig vid huvudkaraktären i detta spel. Antingen är jag helt onormal eller så har de helt enkelt haft förmågan att göra sjukt beroendeframkallande spel, på olika sätt. Jag vill gärna tro att Cole överlevde ändå, eftersom man aldrig fick se någon kropp på slutet, vid avskedsceremonin. Jag vet att i alla fall i USA håller man en sådan där ceremoni med stängd kista, flagga och allt det där, utan att man i vissa fall aldrig återfunnit den döde. Nåja, nog om det grubblandet. Om de gör en uppföljare, som jag för övrigt läst att det finns mycket goda chanser till, så får man väl se när den dagen kommer vad som händer. Men L.A Noire är inte detsamma utan Cole Phelps. Så det så!

Ingen kan fly sitt öde... eller?

Ät som tallriksmodellen

2011-08-15T11:17:00.005+02:00

Under semestern kikade jag i Apotek Hjärtats tidning och fann en smart grej - måltidsmåttet, som gör att man lättare kan hålla sig efter den s.k tallriksmodellen. Åtminstone jag tycker det är svårt nog att inte äta för mycket av framförallt kolhydrater (vilket man för övrigt inte alls behöver äta lika mycket av under mer stillasittande perioder), så detta blir ett inköp mycket uppskattat av mig. 199;- kostar det att köpa.

Mått för grönsaker, kolhydrater, protein och såser!

Hej på er!

2011-08-14T22:18:00.004+02:00

Nu är vi tillbaka igen - borta bra men hemma bäst. Nåja, den regeln gäller ibland... och vädret är väl det enda man inte direkt längtar hem till när man gått i 35 graders värme på en skön strand vid havet. Men dåligt väder för mig betyder ju TV-spels väder! Man måste ju se det positiva i allt ju, eller hur? Tssss...

Vi har haft det helt underbart och jag får nog skriva lite mer om det här någon dag framöver och kanske sätta in lite kort :)

Jag har en annan glad nyhet att berätta - jag har kommit in i Karlstad för att läsa Rättsvetenskap! Beskedet kom förra veckan medan vi var i Tyskland och känslorna var blandade då kan jag säga. Jag var både nervös, undrade om jag gjort rätt val och samtidigt väldigt lättad! Är denna utbildning rätt för mig så har jag kommit en bit på väg mot min framtida (?) karriär. Jag öppnade dock upp dokumenten om litteratur som ska läsas i den första kursen - Rättssystem och rättsteori - och blev lite chockad ärligt talat över allt jag måste plöja igenom, ca 7-8 böcker inklusive den FETA boken Sveriges Rikes Lag. Lektioner är det nästan varje dag och ibland hela dagar. Men det är bara att försöka ta det hela med ro och kämpa, haha! Jag försöker trots allt tänka positivt och tänka: hur vill jag ha det? Vill jag gå arbetslös och slösa bort ytterligare tid eller vill jag kämpa mot ett mål som kan innebära ett stabilt jobb i framtiden?

Nåja, vi får se hur det går och om detta är rätt för mig eller ej. Fram till dess ska jag försöka andas lite och spela, träna samt passa på och läsa lite skönlitteratur. :)

GOD NATT!!!!!!!!!

En tjej från universitetet ringde mig

2011-07-19T23:39:00.004+02:00

Ja, angående utbildningen Europastudier (180 hp) som jag kommit in på i Växjö. Hon ville hälsa mig välkommen, presenterade utbildningen för mig samt frågade om jag hade några frågor angående studierna. Hmmm... jag tycker det är jättefint av dom att välkomna nya studenter, men eftersom det var mitt elftehands-val så känner jag att jag nog tackar nej till den. Det känns inte rätt i hjärtat helt enkelt och jag vill hellre in på de som jag prioriterat högre. Men när denna trevliga tjej ringde mig så känns universitets-livet ännu närmare. AH! Jag börjar känna av nervositeten och den framtida pressen... kommer jag fixa detta?

Men nog om det... snart far vi ju iväg till Italien, jag och älsklingen, så det här med universiteten får jag sköta då jag kommer hem förutom att jag kommer ha lite småkoll på min dator under resan. Men de kommande tre veckorna ska det njutas! Vi har haft fullt upp senaste veckan med mycket planering och saker som ska fixas hemma. Jag har varken haft lust och ork med vare sig Facebook eller bloggen eller något annat socialt liv överhuvudtaget. Nåja, förutom lite publicering av egna verk på Facebook, som jag för övrigt fick en begäran om att sätta in och visa. Annars har jag inte tid med tjatter på loggen där just nu.

Detta får bli ett för tillfället sista hej då inför resan. Jag kommer kanske blogga lite under resans gång med, vi får se om jag hinner... ;)

Toscana, here we cooooome!!

SKÖT OM ER!!!!!!! Arrivederci! ♥ ♥ ♥

Mad Men kommer tillbaka!

2011-07-15T15:53:00.006+02:00

Jag som fått för mig att det var slut efter de fyra säsongerna, eftersom man inte hittar något kommande Mad Men-projekt för de medverkande skådespelarna i serien på IMDB. Men tydligen planeras fortsättning på den populära serien och jag är knappast mindre glad för det! Och jag blev enormt förvånad innan jag visste detta, alltså varför en sådan kassasuccé bara kunde läggas ned efter fyra säsonger.

Jag har hunnit se två säsonger, så än får jag gotta mig i många avsnitt innan jag måste vänta på säsong 5, som enligt utsago ska komma 2012...

------->>> (uppifrån vänstra hörnet medsols) Karaktärerna Roger Sterling, Pete Campbell, Peggy Olson, Betty Draper, Don Draper och Joan Harris.

Elizabeth Taylor

2011-07-14T13:55:00.004+02:00

Jag har sedan jag var liten tjej fascinerats av Hollywood och inte minst de gamla legenderna på vita duken. Elizabeth Taylor hör till favoriterna, som ju nyligen avled tyvärr. Hennes stil och graciösa manér på vita duken fängslade mig på ett helt annat sätt än vad Marilyn Monroe gjorde. Dessutom var Taylor en bra skådespelerska. En av hennes bästa filmer enligt mig är Cat on a Hot Tin Roof - briljant story samt mycket vassa repliker och inte minst en bra prestation från en annan STOR favorit hos mig, nämligen Paul Newman (I'm his biggest fan!). Marilyn tycker jag för övrigt är grovt överskattad som skådespelerska - den "perfekta" kvinnan var ju plastikopererad dessutom! Men visst, därmed inte sagt att hon inte var vacker, för det var hon ju. Men man behövde väl inte höja henne till skyarna.

Hur som helst så släpps snart en bok av Susan Kelly som hyllar hennes stil på vita duken och utanför, med en massa foton på stjärnan. Boken heter Elizabeth Taylor - her life in style, och jag kommer nog försöka få tag i ett ex så snart som möjligt.

Paul Newman var likt Elizabeth Taylor inte heller bara ett vackert ansikte - han kunde spela mycket bra med och fick under sin tid som skådespelare en Oscar för rollen i The Color of Money och fick ta emot en humanitär- och en heders-Oscar, samt fick även nomineringar för andra filmroller. Elizabeth Taylor vann två Oscars och fick ett flertal andra nomineringar.

Nervöst!

2011-07-14T08:06:00.003+02:00

Idag väntas svar om jag kommit in eller inte på något universitet. Eller, rättare sagt mitt förstahandsval i Karlstad. Usch, jag är så nervös och orolig och går omkring som på nålar inför svaret. Har nog varit så någon månad eller så och ju närmare man kommer själva "domedagen" desto mer nervös blir man. Det är ju ändå ens framtid det handlar om, på sätt och vis. Om jag kommer in eller inte avgör ju en del, men även om själva utbildningen för det första känns rätt när jag väl har börjat. Det kan man ju aldrig veta egentligen på förhand, förutom att man har ett visst intresse för själva utbildningen och dess innehåll från första början, innan man väl lämnade in ansökan. Informationen var ju ändå ganska ytlig så att säga, man får mer kött på benen under själva utbildningen. Men helt ärligt så är jag mest nervös för att jag ger mig in i sådant som är helt okänt för mig och framför allt undrar jag hur jag ska klara en sådan utbildning? Tentor och sånt skrämmer mig helt enkelt - men jag är nog inte den enda som känner så.

Men sedan, vad kan väl jag veta innan en utbildning? Man måste ju prova sig fram och se om det passar. En vän till mig som läste till läkare i Uppsala gav mig fint stöd och tipsade mig om att det faktiskt bara handlar om att testa för att se om det är vad man vill eller inte - bara man inte hoppar på och av utbildningar hela tiden. Jag håller fortfarande med henne, helt och hållet.

Vad är det värsta som kan hända får man fråga sig? Det går ju att hoppa av trots allt, ingen tvingar dig. Det är ditt val och du bestämmer själv hur du vill påverka ditt liv. Men där är en till sak som skrämmer mig - mitt liv och mitt ansvar för det. Tänk om jag inte gör det som är rätt för mig i längden? Hur vet man om det fortfarande kommer kännas bra om tio år, när man väl är ute på arbetsmarknaden? Jag har försökt se mig om åt andra möjligheter med, som exempelvis ett jobb i affär eller restaurang eller kanske gå tillbaka och jobba med montering i fabrik. Men det är inte jag. Jag känner mig inte tillfreds med den tanken överhuvudtaget, jag vill något mer. Eftersom jag aldrig vetat vad exakt så får man helt enkelt gå efter sådant som i första hand låter intressant att utbilda sig till.

GAH!! Ibland önskar jag att jag kunde vakna upp som en tolvåring igen. Men det funkar tyvärr inte. Man trodde att livet skulle bli minst lika enkelt i vuxen ålder som då, men så blev det icke. För min del har det ena bekymret avlöst det andra, men det problem som hängt kvar som en röd tråd i mitt liv sedan studenten är vad jag ska bli yrkesmässigt. Och nu väntar jag på svar från universitetet. Nu står jag vid den klippavsatsen som avgör om jag tar steget fullt ut till universitetets okända land - ska jag våga hoppa eller inte, dvs om jag kommer in?

TV-serie utmaning 10

2011-07-13T21:04:00.003+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som får mig:

Att sjunga med

The O.C, en bra serie som det redan nu känns väldigt längesen som den gick på TV. Vad fort det går!

"... California here we come, right back where we started from. Californiaaaaa!"

L.A Noire blows my mind away

2011-07-13T08:27:00.021+02:00

Ja, spelet har helt och hållet överträffat mina förväntningar. Och de var rätt höga vill jag påstå. Fast jag hade ändå i tankarna att det nog aldrig kan slå Red Read Redemption - kanske, kanske ändå inte. Så beställde jag spelet i maj, spelade lite grann och tog en paus ett tag. Då kändes det rätt bra faktiskt, spelet var ok och framförallt sjukt snyggt. Nu när jag tagit upp L.A Noire igen så tycker jag det helt förtjänar att toppa spellistorna tillsammans med RDR, även om det kanske inte riktigt nåt lika höga försäljnings-siffror ännu.

Jag kanske inte behöver rabbla upp alla detaljer om vad L.A Noire handlar om, det vet nog de flesta av er spel-fanatiker därute. Om inte annat kan man lätt läsa om spelet vart än det säljs, eller på IMDB. Men för er som absolut inte har någon aning, kommer här några väsentliga detaljer:

- Du får leka detektiv i Los Angeles under 40-talet, under en tid då Hollywood (på den tiden kallat Hollywoodland) blev känt för vackra skådespelare på vita duken och då stora blockbusters därfifrån sakta men säkert satte igång industrin på allvar. Staden är hur som helst helt återskapad från hur den såg ut under den tiden i verkligheten.

- I sann film-noir stil bjuder spelet på häpnadsväckande miljöer och överraskningar. Man får även se sig runt och kika på välkända byggnader. I vissa uppdrag får man till och med gå in i vissa byggnader för att finna ledtrådar där.

- Olika typer av fall skall lösas: morden avlöser varandra och drogerna härjar fritt.

Som den forna krigsveteranen, Detektiv Cole Phelps (spelad av Aaron Staton, känd från TV-serien Mad Men), ska man alltså lösa bland annat mord och beroende på hur spelet utvecklar sig och hur korrekt man ställer frågor och löser gåtorna, kan man påverka Cole's karriär som detektiv. Tja, antingen kastar väl chefen ut en eller så blir han mäkta stolt...

Vad kan jag säga om spelet förutom att det helt toppar min lista över de bästa spelen genom tiderna. Ni vet ju att jag öste på med kärlek till RDR och jag kunde väl aldrig tro att något ens skulle komma i närheten med det spelet, åtminstone inte på bra länge. Men då skaparna (Rockstar) bakom Western-hiten Red Dead Redemption även ligger bakom L.A Noire, kan det väl inte bli annat än bra? Två års väntan var det väl värt - det var alltså två år sedan jag först fick nys om vad som skulle dyka upp... för övrigt kan jag säga att som kul kuriosa har jag tappat räkningen på hur många skådespelare som medverkar ifrån TV-serien Mad Men. Väldigt skoj!

För mig är både RDR och L.A Noire strået vassare än vad GTA 4 är och då menar jag inte bara teknikmässigt, utan även spelmässigt. Många tjatar till höger och vänster om att det sistnämnda spelet är tidernas bästa, vilket jag inte alls håller med om - men det är dock fortfarande ett av mina favoriter i spelhyllan. Det som dock gör L.A Noire till det värsta av de tre är den nya tekniken man använt sig av, vilket gör att man kan se minsta lilla muskelrörelse i ansiktena på människor. Detta har visserligen varit ytterst nödvändigt då det annars skulle vara mycket svårt i ett spel att se om ett förhörsoffer ljuger eller inte. Se den nya tekniken här:

Jag brukar inte få gåshud av teknik, men detta måste vara ett undantag...

John Noble (spelade Denethor i de två sista Sagan om Ringen-filmerna) har en liten roll i spelet.

L.A Noire ligger redan djupt rotat i mitt hjärta. Det blir dessutom som ett nytt sätt att se på film. Enda skillnaden är att man nu kan leva sig in ännu mer. Och än har jag halva spelet kvar att köra igenom. Livet är bra underbart ibland. :)

Everything's peachy - not.

2011-07-11T13:43:00.004+02:00

Dagen har varit kanon. Verkligen. Fram tills nu vill säga. Jag tog en löprunda imorse på en dryga 15 km, mådde prima när jag kom hem efter det och hade planerat middagen och allt väl, sedan flera dagar tillbaka. Tanken är att jag skulle göra en speciell serbisk maträtt under eftermiddagen och för det måste man planera lite. Huvudingrediensen är hel kyckling så jag har förberett den under tre dagar och tinat upp den ur fryst tillstånd. Men nu när jag skulle se till att smörja den med smör och diverse kryddor och örter så upptäckte jag en sak.... de har *** inte rensat kycklingen! "Ta ut påsen med innanmätet ur kycklingen" stod det på förpackningen. Hmmm, visst. Bra att hjärta, lever m.m. sitter kvar då - intakt. Och ingen påse så långt ögat når. De har alltså glömt att rensa den. Lite irriterad detta gör mig då som försökt planera denna rätten i dagar... om jag visste hur jag skulle rensa en kyckling hade det varit inga som helst problem. Men jag är heller inte särskilt förtjust i tanken att dra ur inälvor med fingrarna, något som jag inte är van vid. Någon gång kanske man ska lära sig hantera sådant, för jag vill verkligen kunna det. Men inte såhär plötsligt och under sådana här omständigheter. Det krävs mer träning än så, tack.

Madly great style...

2011-07-11T08:55:00.003+02:00

Betty Draper (January Jones, medverkar bland annat i nya X-men) i Mad Men är nog min favorit vad gäller kvinnorna i TV-serien. Hon är perfektionismen själv personifierad: slank, vacker och klär sig perfekt från topp till tå... sedan har hon ju en snygg man vars inkomst kanske inte helt går av för hackor...

Träningen gör mig motiverad

2011-07-07T08:16:00.002+02:00

Igår var man tillbaka på karaten igen, alltså sommarträningen. Vi hade ju säsongsavslutning för en dryga fem veckor sen ungefär. Sedan dess har jag fått sköta fysiken enbart enligt mina egna planer, som ni nog läst en del om här. Att vara tillbaka i träningshallen känns både motiverande och kul, men tyvärr håller den inte i sig alltför länge för vår del eftersom vi far utomlands om två veckor.

Nu ska jag ge mig ut och springa igen över milen, innan regnovädret sätter igång under eftermiddagen - ja, de hade lovat regn idag tyvärr. So long!

TV-serie utmaning 9

2011-07-06T14:12:00.003+02:00

jag höll på att glömma ju... jag har två utmaningar kvar!

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Skrattar

Kanske snarare får den mig att le förnöjt. Sopranos är en klar favorit bland TV-serierna och en av de som är med och skapar serien var även med och gjorde Mad Men. Hur som helst så ser han inte lite kaxig ut Mr. Tony Soprano när han sitter i bilen och kör hem mot sin villa. Man vet ju vad han sysslar med på dagarna, om man följer serien vill säga. Kanske inte en orsak att le, men man får ju inte glömma att serien har en komisk underton bortsett från allt allvar...

Two weeks to go...

2011-07-06T14:01:00.004+02:00

yep, yep! sedan bär det av mot Italien! Eller... vi lämnar Arvika exakt på onsdagen där om två veckor och övernattar i Nybro några nätter innan vi tar färan från Danmark till Tyskland på söndagen :)

Kommer ha med mig datorn förresten, eftersom jag måste kolla svar från universiteten. Så det blir väl eventuellt lite bloggande med, om jag ens hinner med att tänka på det vill säga. :P

Och så ska jag givetvis ÄNTLIGEN kolla Katy Perrys nya parfym Purr, som aldrig verkar komma hit. Sen som vi är i Sverige vad gäller det mesta... så jag kommer rusa in på den gigantiska parfymerian i Freiburg när vi ändå är där (södra Tyskland). Där köpte jag även Viktor & Rolf's parfym Flowerbomb, långt innan den kom till Sverige. Tror inte ens den går att köpa på Kicks? Antagligen är den för "exklusiv" för det, jag vet inte. Blir svårt att få tag på den när man behöver en ny med andra ord...

Länge sen sist men nu är jag tillbaka!

2011-07-04T10:36:00.003+02:00

Det har varit resan upp till mina föräldrar samt att de följde med ner till Arvika som gjort att jag varit lite frånvarande på sistone. Förutom ett midsommarfirande med päronen samt en fest med "gamla" vänner hemma på paradis-ön så har min vardag i princip varit densamma sedan sist. Dvs träning, träning och utomhusvistelser i det fina vädret, och så TV-tittande då dagarna bjudit på sämre väder. Idag började jag med en rejäl frukost och vid nio spurtade jag ut och blev borta en och en halv timme. Det blev en springrunda på 12 km, naturligtvis varvat med lite lugnare tempo då och då. Nu ska jag ta en härlig dusch och sedan ska jag faktiskt ta och hämta ut mitt pass, som kom redan för en vecka sen (men jag var ju inte här då). På eftermiddagen blir det nog lite träning med vikter som vi hittade billigt på Rusta - de kan man även köpa till lite tyngre grejer till, vilket blir vid ett senare tillfälle.

Nu är det bara en tidsfråga innan jag och älsklingen tar våra nyfixade cyklar och börjar köra motionsrundor med. Min är ju ny så den måste köras in lite. Vi planerar även att cykla till Kvarnen i Klässbol innan vi far ner till Italien om drygt tre veckor.

Så var det dags igen...

2011-06-23T08:29:00.005+02:00

för ett nytt pass. Jag kan inte fatta att det är tio år sen jag utfärdade ett pass sist, det känns som igår ju. Denna gång blir det i Arvika istället för Sundsvall som jag måste göra det. Jag har varit inne hos polisen förut här, för de ska väl ligga i typ samma ingång som försäkringskassan (?). Ja, det var faktiskt fyra år sedan jag gick dit så jag skyller på det... :P

Jag ser väl inte fram emot att fotas direkt, det blir så stelt och man ska sitta på ett särskilt sätt. Man försöker antingen le lite fint eller så blir jag gravallvarlig och ser sur ut. "Say cheeeeeese!"

På eftermiddagen far jag och älsklingen upp till älskade Sundsvall och Alnö för att fira midsommar med mina päron - yay! Första gången på flera år som man får fira midsommar med dom igen. Det ska bli så kul!

Nej, nu måste jag snygga till mig så att jag kan visa mig från min bästa sida på passfotot...

En alldeles vanlig dag

2011-06-21T16:23:00.005+02:00

Egentligen har jag väl inte så mycket skoj att skriva om idag, bara det gamla vanliga som fyller min vardag :P

Jag börjar som alltid dagen med en kopp kaffe - efter den viktiga frukosten naturligtvis. Koppen sköljdes ned samtidigt som jag tittade på Mad Men - Tada!

Efter lunchen städade jag färdigt i vardagsrummet, skurade och dammade och tog rubbet. Inget damm lämnas kvar av mig. Efter det tränade jag en timme och duschade. Nu ska jag nog se ett avsnitt till av Mad Men samtidigt som jag måste ösa i mig vatten och proteiner - ägg även denna gång. Sedan blir det naturligtvis middag med. Men kolhydraterna får lämna lite plats för mer proteiner och grönsaker, jag blir dessutom piggare av det. Jag surfar runt lite på nätet med och försöker se priser på skivstänger och vikter, för jag funderar på att införskaffa mig det eventuellt till hösten. Men tusan så dyrt det är! Fast man kan å andra sidan utesluta de dyra gymbesöken med om man skulle ha sådant hemma... för det enda jag ens gillar på gymmen är vikterna. Maskinerna är såååå trista att sitta vid. Och så de andra människorna (ofta män) som stirrar på en som en tok. Då är det bättre att träna själv anser jag. :)

TV-serie utmaning 8

2011-06-20T19:07:00.003+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

WTF??

Sunset Beach är en såpa med värsta tänkbara innehåll. Jag såg det IBLAND när jag kom hem från skolan i tonåren eftersom det inte fanns något annat att titta på. Men det varade inte länge, för till slut blev jag så irriterad att jag lade ner eländet. Intrigerna är störtlöjliga och de eviga jag-pratar-för-mig-själv-men-kommer-aldrig-fram-till-nåt-syndromet gjorde att mitt tålamod försvann. Jag menar, vem ORKAR sitta och lyssna på när en spacklad och plastikopererad (ofta till förbannelse) kärring försöker diskutera i ett enda avsnitt hur hon ska göra livet surt för någon annan?? Dessutom är det oftast allt serien handlade om: intriger och otrohet. Gud, det är en riktig IQ-befriad ensemble som måste kommit på Sunset Beach...

Tillbaka!

2011-06-20T15:19:00.005+02:00

Efter en helg med en del smaskiga onyttigheter och festande, är man nu åter tillbaka till en vanlig måndag igen. Dagen började segt dock, jag klev inte upp förrän halv tio för jag var så himla trött efter helgens bravader. Älsklingen kom som vanligt hem och käkade lunch med mig och efter det mötte jag upp en vän på stan och tog en kaffe - första koppen för dagen, vilken alltid smakar bäst.

Halv två tog jag mina bara ben och sprang en runda på 50 minuter. Jag tog en annan runda nu så att belastningen på kroppen blir annorlunda, vilket i sin tur innebär att kroppen aldrig hinner bli för "bekväm". Ska man vara fin får man lida pin heter det ju :P
När jag kom in körde jag push-ups och lite jobbiga ställningar för benen. Nu har jag precis slängt i mig några ägg och ska städa sen tänkte jag. Efter det blir det dusch och sen ska jag sätta mig ner och läsa det nya numret av Wellness som nyligen damp ned i brevlådan.

Victoria's Secret - modellen Adriana Lima kör på jeansshorts på stranden - snyggt på välsvarvade ben och bekvämt om de sitter rätt! Jag tar med mig mina när vi far till Italien...

På återseende!

2011-06-17T14:49:00.004+02:00

Om några timmar far vi ner till Nybro för att fira en vän till oss som fyller 30, men även såklart umgås med älsklingens mor. Det ska bli så skönt att få åka iväg lite och jag hoppas vädret där nere är bättre :P

Men... nu har jag packat klart, tränat och duschat. Närmast väntas två mumsiga proteintillskott i form av ägg och så ska jag sätta igång säsong 2 av Mad Men. Weee! :D

Vad ska ni hitta på i helgen? Ha det så bra allihopa! KRAM

They've got style, they've got grace...

TV-serie utmaning 7

2011-06-16T18:44:00.007+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Att vilja stanna för introt

Homefront från 1991 (Kärlekens Vingar hette den på svenska) är en serie jag tyckte så oerhört mycket om, men som bara gick i två säsonger tyvärr för att sedan läggas ned av någon konstig anledning - detta trots många protester från bland annat fans. Serien handlar om 40- talets Ohio och med den beskrivningen kan man ju ana hur serien ser ut: krigshjältar, baseball, tajta pennkjolar, rött nagellack/läppstift och mycket pasteller och uniformer. Jeff Metcalf var min stora crush i serien, vilken spelades av Kyle Chandler, idag kanske mer förknippad med rollen i TV-serien Friday Night Lights. Han hade även en liten gästroll i Grey's Anatomy och spelade i Peter Jacksons King Kong. Men sedan har vi ju även en rad andra skådespelare man känner igen från Homefront, framförallt John Slattery som idag är med i TV-serien Mad Men och även Kelly Rutherford som spelar i Gossip Girl. Nu väntar jag och många, många andra fans av serien på att den ska släppas på DVD - om den någonsin kommer göra det. Jag kan ändå vara tacksam över att jag följt den en gång i tiden på TV...

Tammy Lauren som Jeff's kärlek Ginger Szabo

Träning och löpning på schemat

2011-06-16T09:22:00.005+02:00

Mmmmm... började min morgon med frukost och en god kopp kaffe, dvs för drygt två timmar sedan. Sedan betade jag av armhävningar av två olika typer, alltså för att kunna komma åt så stora delar som möjligt av armmusklerna. Armarna fick jobba igår kväll med, så det kändes extra tungt. Nu ska jag kika lite på Mad Men och efter det blir det väl antagligen dags att fixa käk. Jag ska göra hemmagjord pytt i panna idag till lunch så man måste planera och koka potatisen i förtid, för den ska stekas i bitar sen. Och så är det ju det vanliga som ska till: lök, kött, osv.

Jag hurrar för det fina vädret idag, eftersom jag trodde det skulle bli mulet och regnigt (min mobil visade det igår!). Därför får jag ta min dagliga springtur, YAY! Jo, visst kan man absolut springa vid dåligt väder tänker nog ni, men jag pallar inte. Särskilt inte när det blåser och regnar samtidigt. I sådana fall kompromissar jag med en jobbig promenad. Men det är fortfarande fyra timmar kvar innan jag kan ge mig ut, så jag ska inte hurra än...

Innan jag tittar på Mad Men ska jag proppa i mig två ägg och ösa i mig vatten... cao!

You've got some serious training going on, don't you, Cameron...

TV-serie utmaning 6

2011-06-15T20:52:00.003+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Vilja byta kanal

Ledsen alla Seinfeld-älskare... men jag pallar varken att lyssna på den plågande musiken eller att se serien. Jag har aldrig förstått mig på Seinfeld ärligt talat eller hypen med serien...

Som ett lyckopiller

2011-06-15T13:53:00.005+02:00

PUH! Nu har jag kommit hem från min vanliga löprunda. Jag känner mig lite stolt över mig själv, för jag orkade några minuter mer än sist. Fast det skiftar väl med antar jag, beroende på hur man känner sig. Mitt humör har varit sisådär idag och jag vet tusan inte varför. Man tycker väl att jag borde njuta så länge ledigheten och sommaren varar, men ändå är det som om man är rastlös på nåt vis. Men efter springturen blev jag genast på mycket bättre humör och nu känner jag för att städa här och sen läsa en bok på balkongen när det är så varmt och (ovanligt) vindstilla - efter en skön dusch vill säga :)

Nu blev jag sugen på att titta på Transformers med. Vet inte varför...

Varför är inte Megan Fox med i den tredje Transformers för?? Hmpff...

Min favoritkaraktär i TV-spel, alla kategorier...

2011-06-14T13:02:00.008+02:00

Man kan bland annat tämja vilda hästar och valla boskap i Red Dead Redemption.

... är utan tvekan huvudpersonen i Red Dead Redemption - John Marston. Jag gillar hans sätt och personlighet i spelet och de bitvis rappa, roliga och kloka replikerna han drar av. Jag säger bara en sak till folk som inte testat spelet än: gör det!! Om du är som jag, dvs gillar:

Vilda Västern
Spänning
Hästar (du kan här vissla efter din häst som då kommer till dig - hur coolt är inte det??)
Att leva dig in i en annan värld - en ENORM sådan i detta fall. Kartan sträcker sig långt.
Sydstatsdialekter och tidstypiska ord som "M'am" och "howdy"
Friheten att kunna röra dig hur du vill i ett spel - det blir faktiskt rent ut sagt som att leva där på riktigt
Gillar naturen och att strosa runt på häst eller till fots - man kan röra sig precis var man vill: mitt i skogen, på slätterna eller på grusvägar och mindre stigar. Man kan välja att bara stå och beundra utsikten från typ "klippiga bergen" om man så vill.
Jaga vilda djur - man kan sedan sälja päls från björn eller exempelvis tanden från en puma
Gillar spel som blir nästan en film snarare än ett spel (ett s.k typiskt "sandlådespel")

... så finns ingen tvekan om att du bör testa spelet. Det finns risk för att jag tjatat om detta spelet för mycket nu, hihi, men det är bara för att jag fullkomligt ÄLSKAR det.

"- I'll give you a bad case of someone just shot me in the head if you don't hurry up."

John Marston till sin morbror...

TV-serie utmaning 5

2011-06-14T10:55:00.005+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Får gåshud av

En serie som ligger mig varmt om hjärtat är Dr Quinn ♥
Jag följde serien från första avsnittet och föll pladask. Sully var nog min favorit, som jag naturligtvis hade en liten crush på, haha. Och jag minns att man blev fly förbannad på den där General Custer och hans män (jo, han var ju milt sagt en äregirig idiot i verkligheten med) och alla andra som jävlades med indianerna. Vandrande Molnet var min kloka förebild och visst kan man tycka att serien romantiserade vilda västern stundvis - men vad gör det? Hur som helst, musiken gjorde att jag fick gåshud av någon anledning. Det är fin musik och lite smått melankolisk sådär.

Nybakade scones och film

2011-06-13T21:42:00.002+02:00

Jag gjorde scones för bara någon timme sedan och nu är det dags att käka dom ljumma och goda. Jag och älsklingen började titta på The Assassination of Jesse James igår med Brad Pitt i huvudrollen. Vi såg bara halva då så nu blir det resten av filmen. Jag kan tala om vad jag tyckte om filmen när jag sett hela, men hittills har den varit riktigt bra!

Bli nu inte förvånade när ni ser på bilden vilken typ av film det handlar om... jag är helt insnöad i vilda västern nu och allt som andas Red Dead Redemption. Haha.

TV-serie utmaning 4

2011-06-13T12:39:00.003+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Rädd

Arkiv X var ju en serie för sig... så läskig emellanåt att man satt och höll för ögonen och introt med musiken gjorde inte serien mindre läskig direkt. Usch, jag får kalla kårar av den och skulle nog inte ens kunna titta på serien ensam än idag...

Tillbakablickar

2011-06-13T08:56:00.004+02:00

Såhär i studenttider så får i alla fall jag minnen som dyker upp från när man själv gick i gymnasiet, och även högstadiet. Högstadiet var väl ingen höjdare direkt av olika skäl, medan gymnasiet var den tid då större chans till likasinnade folk samlades och delade intressen. Så blev det åtminstone för mig som skaffade fler vänner än i någon annan klass tidigare. Men sedan är det en tråkig grej som hängt med sedan trean i gymnasiet. Det var när vi hade lektion med en tillfälligt okänd (för mig) lärare som stod och höll sin lektion med vanligt prat, ni vet. Vi elever satt och lyssnade precis såsom man ska göra. Jag satt längst fram, nästan precis framför läraren med något högre blick än vanligt. Plötsligt vänder sig den här läraren till mig och utbrister: "Varför stirrar du på mig så konstigt??". Hennes ansiktsuttryck är inte helt vanligt heller, utan hon ser nästan ironiskt nog förnärmad ut. Jag häpnar naturligtvis och får en chock av hennes uttalande och alla andra vänder sig och tittar på mig med. Jag satt ju bara och lyssnade på hennes berättelse, med nyfikna ögon och öron. Vad var så konstigt med det? Hur kan hon säga en sådan sak till en elev?? Jag började från och med då ifrågasätta mig själv - tittar jag verkligen konstigt på folk? Jag blev ganska stel och försökte nog överhuvudtaget inte ens röra en min i ansiktet efter den händelsen. Faktum är att det sitter fortfarande kvar i mig, djupt rotat trots att jag vet att läraren handlade helt fel.

Sedan har jag fått höra saker som att jag ser elak ut - wtf?? Saken blev inte bättre då en kille kom fram till oss då vi satt på krogen bredvid bryggan förra helgen (ni som var med och läser detta minns kanske?). Han satte sig ned, en helt för mig okänd kille. Jag undrade naturligtvis vem detta är och att det kanske är någon av de andra tjejerna som känner honom. Och jag är mycket för att presentera mig själv och hälsa på folk så jag hade nog i tankarna att jag måste hälsa på honom och de andra som kom. Han säger genast när han tittar på mig att "vad du ser elak ut". Schysst. Jävligt schysst. Jag hade faktiskt lust att gå fram och ge honom en rejäl dänga. Fattar folk hur ORD kan såra en eller? Alla är olika känsliga och jag har naturligtvis oturen att ta åt mig av precis ALLT folk säger till mig. Positiva saker går inte lika lätt att ta till sig medan negativa saker sugs in i mig som jag vore en magnet som drar till mig allt dåligt...

TV-serie utmaning 3

2011-06-12T19:50:00.006+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Frustrerad

Tyvärr gick det inte att visa videon här, så var vänlig klicka på länken nedan för att se introt till TV-serien Mad Men:
http://www.youtube.com/watch?v=WcRr-Fb5xQo

Anledningen till att jag valde den är för att jag tycker de hade kunnat göra så otroligt mycket av introt till en sådan serie - valmöjligheten till inspiration är ju enorm. Jag menar, kom igen! Musiken är sisådär och själva stuket fångar inte mitt intresse överhuvudtaget, dessutom är det enligt min mening för kort intro. Men serien i sig ÄLSKAR jag och det är väl det som är huvudsaken antar jag...

TV-serie utmaning 2

2011-06-11T18:45:00.003+02:00

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Ledsen

Twin Peaks minns jag bara svagt, men det var en tragisk känsla man hade då man tittade på serien, men ändå var den väldigt spännande. Musiken lyfte den till högre höjder, den är ju så himla speciell på något vis. Inte minst bra. :)

Söta katter

2011-06-11T15:22:00.003+02:00

Jag var bara tvungen att sätta in detta klipp från youtube, där två katter boxas. Det är såååå sött!! Man bara ler av klippet och det här är en sådan klar anledning för mig att en dag skaffa katt. Dessutom är dessa kissemissar mina två drömraser - Maine Coon och Norsk Skogskatt.

TV-serie utmaning 1

2011-06-10T22:01:00.008+02:00

Marie hittade på en utmaning i 10 delar och jag tänkte haka på jag med :)

Tv-serie intro/slut/musik som gör mig:

Glad
Ledsen
Frustrerad
Rädd
Får gåshud av
Att vilja byta kanal
Stanna bara för introt
WTF?
Skrattar
Sjunga med

... vi börjar med den första, alltså Tv-serie intro/slut/musik som gör mig Glad:

Jo, jag blev munter allt av detta intro då jag följde det på nittiotalet som liten tjej. Steve (Ian Ziering) ser ut som en sådär lagomt smörig stekare med sitt leende och David (Brian Austin Green) får nåt psyk-bryt där han står och gör - ja, vad tusan gör han?? - något i blå t-shirt. Haha, hur kul som helst och kanonbra musik! Man hade dessutom en crush på Dylan (Luke Perry), men framförallt Brandon (Jason Priestley)...

Vår balkong i bilder

2011-06-10T18:04:00.005+02:00

Det har inte varit lätt att göra om balkongmöblerna kan jag säga. Efter mycket slipning, grundmålning samt toppmålning så är de färdiga. Men sedan så var man ju tvungen att städa och skura balkongen med, man vill ju kunna gå därute utan att dra in en massa skräp, plus att det är mer trivsamt med en städad balkong. Alla detaljerna har planerats redan från förra året. Balkongattan köpte vi exempelvis då. Tyvärr har jag inga bilder på hur det såg ut innan, men jag kan säga att det fanns inget mer förutom ett par slitna gamla möbler, ett kallt betonggolv och lite växter.

Jag hade ju lovat bilder på vår färdiga balkong - varsågod här är de. :)
Efter mycket slit så är allt (för i år) färdigt!

Från sliten och fläckig träfärg till fräscht vitt. Själva stommen (där det är svart) var tidigare i en silverfärg som snarare blivit grå och matt med åren...

... Bonzai-trädet (t.h) fick en plats ute med och den trivs mycket bättre där än inomhus. De där två grå sakerna som sticker upp ur jorden i mitten är solcellslampor. Gruppen längst till vänster i den grå hinken är en present från älsklingens mor :)

Nästan alla växterna (om man ser till de äkta, vill säga) på balkongen är relativt nyplanterade av mina gröna fingrar. Betonggolvet får tyvärr synas tills nästa år då vi eventuellt planerar att lägga trätrallar där som golv.

Hylla köpt på Lidl med blommor av plast från Jysk

Lugnet efter stormen

2011-06-10T10:32:00.003+02:00

Det har varit några riktigt händelsefyllda veckor detta. När skolan slutade och den stressen var över för exakt tre veckor sedan så kom min kära mor den 23:e och stannade fyra dagar. Sedan var det karate-lägret den 27-28 nästan direkt inpå, vilket naturligtvis var en positiv händelse fylld med nöjen. Förra helgen blev ju en s.k långhelg, med fest och mys och grillning med Marie m.fl. I måndags kom min kusin hit och stannade tills igår.

Så det har minst sagt varit händelserikt den senaste tiden, vilket jag verkligen känner att jag behöver ibland för att inte känna mig alltför osocial och instängd. Jag älskar verkligen att vara bland folk har jag märkt, inte minst det senaste året.

När jag var yngre var jag så blyg och höll mig faktiskt rätt mycket för mig själv. Man hade ju sina kompisar givetvis privat, men jag kan nog inte direkt påstå att jag var den populära typen, utan där var det nog snarare tvärtom. Och det är nog inga detaljer jag vill gå närmare in på eftersom den tiden även var nog så jobbig ibland. Men här är man idag i alla fall och utvecklats det har jag banne mig gjort! Jag antar att de positiva tankarna och framförallt min vilja att ta mig genom jobbiga situationer, som gjort att jag växt och blivit starkare. Och när jag pratar jobbiga situationer då menar jag alltså i princip allt som man blir nervös för att göra eller tycker är jobbigt.

Psycho-chicks from outer space. Jag och min kusin Frida ♥ färgade håret på varandra i tisdags. Mitt är nu mörklila/svart typ.

Sliten... och hungrig

2011-06-05T15:10:00.005+02:00

Ja, efter alldeles för mycket vin de senaste dagarna så är det dags att börja leva som vanligt igen - jag har aldrig varit en van storfestare direkt. :D

Men så är det ju när man gör någonting speciellt. Både jag och Marie har varit ensamma hemma så vi har träffats och druckit lite vin på hennes respektive min balkong, sen hade vi ju filmkväll på fredagen och så var det fest hos henne igår. Nu ska vi träffas och grilla denna söndag - korv med bröd för min del. Enkelt men väääldigt gott!

Efter det ska jag nog bara hem och lägga mig i soffan och se nya avsnitt av Mad Men - yay! Älsklingen är på väg hem från Budapest med så han lär väl dyka upp efter tolvslaget kanske. Jag längtar otroligt mycket efter honom. Det är under sådana här dagar man märker hur bra man verkligen funkar ihop, när man får tid att fundera och reflektera kring saker och ting. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom. Vi är som Bill och Bull han och jag, haha. You and me, love ♥

Jag och Daniel i Paris 2006 (tyvärr förminskas bilden extremt, vet inte varför)

Springrunda

2011-06-04T11:36:00.005+02:00

När jag vaknade denna morgon trodde jag att jag skulle flyta bort. Värmen i vår lägenhet är inte det minsta trevlig. Nej, snarare vidrig. Är det normalt att ha 27 grader inomhus?? Vad jag vet så ska temperaturen ligga kring 21-22 grader för att människan ska må så bra som möjligt inne. Det värsta är att det blir värre. När jag mätte i slutet på juni förra året hamnade temperaturen på 30 grader, helt sjukt. Ska man betala hyra för att bo i en bastu eller?? :(

Jag är inte den som klagar, och framförallt inte på värme som jag inte har några problem med. Men när det gäller i ens hem så finns en gräns. Nu ska jag ta och röra mig ute istället, jag tänkte ta en springtur lika lång som den jag tog sist, så det blir väl en timme. Jag trotsar psyko-blåsten för jag kan inte vänta ut den längre. Haha, jag flyr ut jag. Det är ju svalare ute än inne sorgligt nog. :P

Nu är det viktigt med en massa vatten!

Härliga fredag

2011-06-03T18:07:00.004+02:00

Jag kan inte minnas när det var så här fint väder sist ute. Och så vindstilla med! :P
Idag har jag varit med Marie på stan. Vi har kikat lite, fikat på Nordells samt köpt grejer på systemet till festen hos henne på lördag.

Närmast väntas ett besök av henne hos mig - vi ska dricka lite vin på min balkong samt se Twilight lite senare, som hon inte sett än. Alltid spännande att se vad folk tycker om de filmerna... och att kunna påverka folk till att bli intresserad av dom. En jag pluggade med nyligen hade aldrig sett Twilight och knappt haft ett öga för vampyr-genren förut. Tills jag kom in i hennes värld och började tjata om dessa filmer samt höll ett föredrag om vampyrer i film och litteratur i skolan. Hon blev inspirerad att se Twilight-filmerna och tackade mig senare för att ha fått upp hennes ögon för vampyrer. Hon var helt lyrisk över bland annat Edward i Twilight och undrade varför hon missat detta så länge. Haha! Been there too, you know ;)